Flyttfågel

Snart gör vi som flyttfåglarna. Vilken tur för oss. Idag längtar jag så otroligt mycket efter att fly till ett varmare land. Det känns ju som vi har varit nerbäddade under att den här gråa, blöta filten i flera månader redan. Fuktigt och ruggigt, nästan omöjligt klä sig bra. Vi kämpade oss tappert ut med barnen på eftermiddagen. När det blev mörkt ville Bertil gå in. Tittade på klockan. Halv fyra. Det är som att jag aldrig riktigt vänjer mig vid mörkret, jag kunde svurit på att klockan var halv sex, minst. 

Men snart byter vi ut detta. Byter bort långbyxor mot shorts, mössa mot solhatt, stövlar mot sandaler. Ljuvligt, ljuvligt! Jovisst, mängden tjat kommer säkert vara densamma, för det behövs solkräm istället för överdragskläder. Men belöningen när man lyckas ta sig ut genom ytterdörren är ju oändligt mycket större när det är 30 grader och sol och man är på väg mot stranden, istället för 2 grader och duggregn och man är på väg till en tom och blåsig lekplats. 

Samtidigt PANIKEN som drabbar mig när jag inser att vi reser om tre och en halv vecka. Jag har så mycket jag måste hinna innan dess. Stackars Andreas, det känns som att jag har släppt allt och lämnat över hela ansvaret för både barn och hushåll till honom. Jag sätter mig med mina studieuppgifter så fort jag får en liten lucka. Fokus på målbilden – första doppet i havet och blicken ut mot horisonten – så orkar jag kämpa de sista veckorna.