Utflykt och bakslag

Idag var vi på Naturhistoriska muséet, jag och de två små. Vi tittade på dinosaurierna, förstås. Jag blev lite lycklig i själen när jag insåg att Gunnar faktiskt har blivit så stor att det inte är några större problem att göra en sådan utflykt på egen hand med dem. (Ja, det var tills vi körde hem och han gallskrek HELA VÄGEN istället för att somna. Då ångrade jag mig.) Skeletten var superstora, krokodilen läskig, pekskärmarna intressantare än dinosaurierna. Kanske inte en perfekt utflykt, men den blev i alla fall av.

Sen var det mindre muntert. Gunnar somnade alldeles för sent – i vagnen till slut – och sov bara en timme. Sen turades barnen om att krisa och gråta och skrika. Oh happy times. Samtidigt försökte jag städa och plocka undan, eftersom en potentiell hyresgäst var på ingång. Vi har rensat och städat och fixat i flera dagar för att få huset i ordning. Så ni förstår nog besvikelsen när hon skickar ett sms en dryg timme innan hon ska komma och säger att hon har hyrt ett annat boende istället… 

Där ungefär gick luften ur, och jag gav upp för idag. Jaja, vi har i alla fall renare och prydligare än på länge här hemma. Alltid något. Och vet ni som en händelse någon som behöver hyra bostad i Nacka någon gång mellan nyår och en bit in i mars, så hojta!