Slutet gott

Sista dagen på året, och sista dagen innan avresa. Vi har packat, plockat, fixat, städat, tvättat, sorterat och förberett. Nu är vi nästan helt klara med allt vi behöver ordna.

Det allra jobbigaste klarade vi av redan igår – då kramade vi Sixten och Judith extra hårt och länge och sa hejdå för ett tag. Längre än vi någonsin varit ifrån varandra tidigare. Det kändes tomt och tungt när jag hade lämnat dem. Samtidigt är jag glad över att resan blir av, och jag ser så otroligt mycket fram emot när gör oss sällskap i Australien de sista tre veckorna. Men vi ska njuta innan dess också. Och prata ofta i telefon. Vi övade lite idag till Bertil och Gunnars stora förtjusning. “Jag saknar er!” sa Bertil och jag blev lite tårögd.

Vi gjorde två turer till lekplatsen idag för att få röra på oss och komma ut. När jag stod och krånglade med Gunnars vantar för tionde gången så kändes det underbart att inse att om bara ett par dagar behövs inga vantar, inga överdragsbyxor, inga raggsockor och ingen åkpåse i vagnen. Nu vill vi bara landa och vara på plats. Men först ett resedygn. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det kommer att gå bra.

Gott nytt år allihopa!

Best Nine 2018

Här kommer min tolkning av Best Nine. Jag har valt ut nio favoriter som får sammanfatta 2018. Håll till godo!

Sixten fyllde 11 år i februari och hade en riktigt tuff period i skolan ungefär samtidigt. Som tur är så har mycket vänt till det bättre sedan dess, tack vare ny lärare, nya insikter och Sixtens egna framsteg. Under hösten har han gjort en utredning på BUP, som landade i slutsatsen att han inte har någon diagnos. Däremot har vi lärt oss massor – och även fått bekräftat att Sixten har ett intellekt som få kan matcha. Det kan vara lite trassligt att försöka passa in i skolans snäva mall då. Men framförallt är det enorm tillgång! De senaste månaderna har han verkligen blommat ut och blivit så stor. Han skojar, läser böcker, spelar, hänger med kompisar och jublar när det snöar. Ibland faller äpplet långt från trädet.

Judith fyllde 9 år i mars och glider som vanligt fram genom livet utan större bekymmer. Hon gillar sin mobil ungefär tretusen gånger mer än hon gillar att plocka undan efter sig. Hon suckar åt sin pinsamma mamma men gillar fortfarande att hålla handen när vi är ute, och hon är världens bästa kompis till sina småsyskon. Youtube, TicToc och lyssna på musik är hennes bästa sysselsättningar, men nu börjar vi också märka ett större intresse av kläder, naglar, smink, m.m. I höstas klippte hon av sitt långa hår men hon växte nog 10 cm på längden istället. Modig, glad och rolig!

Bertil har också vuxit massor. Han blev 3 år i oktober, och visar alla de stora, intensiva, stormande känslor som man kan förvänta sig. Han avgudar sina storasyskon men älskar också sin lillebror. Det är rollekar, pyssel och påhitt varvat med tjat om att få titta på tv eller spela tv-spel. Han tar för sig med sån självklarhet i alla sammanhang och pratar, får nya kompisar, skrattar och sjunger. Böcker, Octonauterna, Super Mario och storasyskonens smålego är några av hans favoriter.

Gunnar har genomgått den största förändringen förstås. Tänk att för ett år sedan kunde han inte ens krypa – och nu kan han istället inte vara stilla. Han är verkligen ett yrväder av en sort som vi inte haft tidigare. Aktiv, glad, busig, gosig och knasig. Han är ett typiskt småsyskon som hänger med på allt utan att tveka och kan i princip allt själv. Han börjar prata och göra sig förstådd, och fattar vi inte första gången så gallskriker han NEJ! Hans ettårsdag i juli firade vi på landet med frukttårta, familj, faddrar och fint väder.

Med fyra barn är man ofrånkomligen i första hand förälder. Det är alltid någon som behöver en, vilket är både underbart och krävande. Sixten och Judith har skola, kompisar, varannan vecka hos sin pappa, frågor, utmaningar, oro, egna intressen och annat som hör till i den åldern. Det märks att de börjar bli stora. Samtidigt är vi mitt i småbarnsåren med sömnbrist, konflikter, starka viljor, bus, tjat och ständig passning. Ibland blir det högljutt, kaos och panik, men oftast älskar jag att vi är en stor familj.

Så kom sommaren som jag väntat på i flera år. Jag vet, ur ett klimatperspektiv var det katastrof, men jag kan inte hjälpa att jag njöt varje dag. Det var som min högsta dröm hade gått i uppfyllelse – att få bo i ett varmt, soligt, underbart land. Jag bara älskade och gav mig hän och tänkte knappt på hösten på hela tiden. Badade, hade picknick, var flera veckor på Västkusten, grillade, träffade vänner, gjorde utflykter. Never enough summer!

När hösten till slut gjorde entré, skruvade vi upp tempot till max och drygt det. Jag kom in på min drömkurs Att skriva barnlitteratur. Samtidigt har jag läst grafisk design och illustration, så totalt 100% studier samtidigt som jag fortsatt vara hemma på heltid med Bertil och Gunnar. Balanserade på gränsen till vad jag och vi mäktar med ett par gånger, men jag är ändå glad att jag har genomfört det. Till våren fortsätter skrivarkursen med ett stort bokprojekt och det ser jag verkligen fram emot.

Samtidigt som det har varit ett oerhört intensivt år, så har allt det yttre varit detsamma. Inget bröllop, ingen flytt, ingen graviditet, inget nytt jobb, inget nytt barn – sånt som de senaste fem åren har innehållit. För mig som är en rastlös själ låter det nästan tråkigt. Men det har det ju inte varit, långt ifrån. Vi har fyllt det vi redan har med en massa positivt och det känns verkligen inte som att vi har stått stilla. Knappt suttit ner, när man tänker efter. Så nu ska vi fortsätta att vårda allt det fantastiska vi har och låta det växa och blomstra.

I allt detta står vi tillsammans, Andreas och jag. Han är min klippa! Utan varandra hade det inte blivit något roligt alls. Jag är så tacksam att vi båda väljer tid tillsammans i alla lägen – med varandra och med våra barn – och att petitesser som pengar, nöjen, kläder och prylar är mindre viktigt. Att vi stöttar varandra och rycker in när det behövs, att vi håller inne med gnäll och istället underlättar för varandra. Jag är så glad att få dela vardagen med denna underbara människa. Nu förbereder vi det sista för att få njuta av tio veckor ihop i ett land som lovar sommar och sol, det ska bli MAGISKT!

Lyxsällskap

Den här veckan har jag passat på att hänga med de stora barnen var för sig. Är alldeles för dålig på att göra saker på egen hand med dem, men känner att det blir lättare att göra det nu när de två små börjar växa till sig. Så häromdagen var Judith och jag i Sickla för att gå i affärer och använda lite julklappspengar. Tog en glassfika i lugn och ro utan småsyskon med spring i benen. Så mysigt!

Idag fick jag nöjet att hänga med Sixten. Vi gjorde några ärenden och sen gick vi på bio. Första gången på flera år för min del, tror jag. Vi såg andra delen av Fantastic Beasts. Klart över förväntan, men framförallt så himla härligt att få gå dit tillsammans, prata om stort och smått och ha tid för oss själva.

På kvällen fick vi besök av vår kompis Jennie, som vi har firat flera nyår med. I år fick vi fira ett par dagar i förväg. Riktigt trevligt med massa prat, god mat och bubbel.

Bra jullovsdag

Detta har varit en bra dag. Vi åkte direkt efter frukost till Mulle Meck-parken för att leka utomhus en stund. Barnen tyckte det var kul, men jag hade hjärtat i halsgropen hela tiden eftersom parken var täckt av is. Gunnar ramlade hur många gånger som helst, men det gick bra ändå.

Efter lekplatsen åkte vi till Mall of Scandinavia. Det är ju sjukt stort och inte riktigt min grej egentligen, men det var skönt att komma hemifrån och ändå kunna vara inomhus. Vi åt lunch på Max (de har riktigt bra vego-utbud), kollade i Lego-affären och spelbutiken, köpte ett par överdragsbyxor åt Sixten, köpte några chokladbitar, m.m. Dessutom lyckades jag få Gunnar att somna i vagnen, så vi kunde gå runt och titta i lugn och ro och det blev en riktigt bra utflykt.

Här hemma har barnen lekt och spelat tillsammans. Jag har börjat packa handbagaget, och nu multi-taskar jag med att blogga, kopiera över bilder från mobilen till datorn och vidare till en backup, ansöka om föräldrapenning, försöka läsa ut en bok och säga nej till Bertil som vill spela spel trots att det är sovdags. “Men jag vill inte gå och lägga mig, det är TRÅKIGT!” meddelade han just till Andreas.

En vanlig men ovanligt bra jullovsdag.

Resfeber och strandfeeling

Det börjar dra ihop sig. Vi har börjat packa, sortera kläder, rensa kyl och frys, städa undan, skriva listor. Det är mycket att förbereda, samtidigt som allt det vanliga ska rulla på.

Idag har jag varit lite nere. Samtidigt som jag längtar ihjäl mig efter Australien så närmar det sig också att säga hejdå till Sixten och Judith. Sju veckor ifrån varandra är betydligt mer än vi testat tidigare. Det gör ont i hjärtat att vi inte kan dela hela upplevelsen tillsammans. Anledningen till att vi i princip avstyrde reseplanerna var just att jag inte ville vara ifrån dem. Samtidigt vägde längtan efter en sån här långresa tungt. Det kommer att gå bra, men det känns tufft nu innan vi kommit iväg. Det är väl bara att tillåta känslorna att samsas, att blanda längtan och vemod.

Vi hade i alla fall en fin förmiddag då vi åkte till vår favoritstrand på Ingarö. Tittade till den i vinterskrud och kände lite strandkänsla. Nästa vecka blir det mera strandhäng. Bertil ropade glatt att han ville bada, men vi bestämde att vi väntar tills vi är framme i Australien.

I mål?

Vi brukar inte avge några nyårslöften här hemma, men ibland har vi skrivit ner några mål som vore kul att jobba mot under året. Jag hittade mina anteckningar i slutet av sommaren, och fotade av dem. Hade väl i ärlighetens namn glömt av dem en smula. Glömde dem igen, men letade upp fotot häromdagen. Men jag tycker ändå det är rimligt att utvärdera så här i årets sista vecka.

Välja bort kött
Har gått hur lätt och bra som helst. Jag tror det är på dagen ett år sen jag åt kött senast. Har inga planer på att börja inom överskådlig framtid heller. Tror mitt enda snedsteg har varit ett par sega godisar med gelatin i.

Inga fler barn
En rimlig målsättning, och mest nedskrivet på skämt. Samtidigt visste jag att jag säkert kunde bli lite sugen på en till när Gunnar fyllt 1 år. Det är ju 100% mysigt och 100% jobbigt det första året med en ny bebis. Men det får nog räcka nu, hur gosigt det än är med pyttesmå nyfödingar. De blir ju ett år och sjövilda också, det ska man komma ihåg.

Semester utomlands
Tekniskt sett hinner vi inte nå målet under 2018, men avresa på nyårsdagen med 10 veckor i Australien som väntar… jo, det får nog bli godkänt. Och hade vi åkt utomlands under året istället så hade vi ju inte haft råd att åka nu.

Ge ut en bok
Vi var på gång med en sångbok i slutet av 2017, som jag trodde vi skulle slutföra under det här året. Det projektet lades på is på vårt initiativ. Istället blev det skrivarkurs och fokus på barnlitteratur, och det känns faktiskt mycket roligare! Jag hoppas så klart att det kan leda till en utgiven bok så småningom.

Rensa bland grejer
Det här hade jag velat satsa mer på. Vi behöver verkligen göra oss av med en massa saker som vi inte har behov av. Gärna sälja för att få ett litet tillskott i kassan, men också skänka och slänga. Tiden och orken har inte räckt till. Det vi kan trösta oss med är att precis ALLA saker som vi inte gjort oss av med ännu finns kvar. Om det nu är någon tröst.

Nu ska jag fundera över om jag ska sätta upp några mål för nästa år, och vilka de i så fall ska vara.

Klart!

Idag har jag mått betydligt bättre. Tack för all värmande omtanke!

Jag stängde ändå in mig några timmar idag, men vid datorn för att göra färdigt några grejer. Och nu kan jag faktiskt bocka av sista inlämningen i både Illustration och i Grafisk form och typografi. Känns väldigt skönt, och jag är stolt att jag har kämpat mig igenom dem.

Så idag blir det några bilder från uppgifter som jag har jobbat med under hösten. Ett par exempel på kommunikativ typografi, ett ihopplock av illustrationer, och så några sidor ur min slutuppgift Magazine Design. Det har varit kul, slitit och lärorikt, och jag har landat i att grafisk form är överlägset roligast!

En halvdan jul

Den här julen blev inte precis vad jag hade hoppats. Jag var magsjuk inatt, så istället för att åka till kyrkan och vara med på julfirandet så låg jag nerbäddad hemma. Det värsta passerade på några timmar, men jag har varit trött och matt hela dagen. Eftersom jag hade hållit mig isolerad så kändes det okej att Andreas tog med barnen till kyrkan i alla fall, så de fick se julspelet och äta jullunch. Mitt julbord bestod av två rostmackor, lite saft och en kopp te…

Framåt eftermiddagen var jag tillräckligt pigg för att komma upp till soffan, så vi kollade på Kalle Anka (första gången på väldigt många år) och öppnade några julklappar. Bertil och Gunnar blev väldigt glada, och nu leker de med dinosaurier och polisbilar och vi har läst alla fyra nya böckerna.

Även om jag så klart mycket hellre hade varit frisk, så var det ändå en ovanligt bra jul att vara sjuk. Skönt att vi för en gångs skull var här hemma, att vi inte hade kylen full av julmat och att vi inte hade massor av planer som behövde ställas in. Min enda julönskan är att ingen mer bli sjuk, tack.

God jul, ändå! Det kommer ju fler chanser!

Mini-julafton

Idag har vi firat en liten för-julafton, hela familjen tillsammans. Imorgon fortsätter firandet, men då är Sixten och Judith hos sin pappa. Jag har ju knappt hunnit tänka på julen i år, men med tomtegrötsfrukost, julkalendern på tv, pyntad mini-julgran, pepparkaksbak, idylliskt snöfall och paket så blev det allt lite julstämning ändå.

Vi höll nere mängden klappar ordentligt i år, för den stora presenten är ju resan. Men med några paket till varje barn blev det ändå ett gäng. Och så hade det kommit ett stort paket från mormor och Nisse också, med en massa fina grejer till barnbarnen. Vi minskade också rejält på mängden papper, och slog in våra egna presenter i örngott med snöre runt. Det såg faktiskt mysigt ut och snöret gjorde att känslan av att öppna paket fanns kvar. Rekommenderas!

Och förresten – vem behöver tomten när man kan få besök av Super Mario?

Förhandlingar pågår

Dessa ständiga förhandlingar med Bertil! De har pågått ett tag, men nu har han hittat ett argument som funkar i alla lägen. Han är 3 år. Punkt. “Jag vill ha tre pannkakor, för jag är tre år.” “Jag vill göra tre teckningar, för jag är tre år.” “Jag vill bara äta tre tuggor, för jag är tre år.” “Jag vill titta på tre avsnitt av Pyjamashjältar, för jag är tre år.” “Neeeeej! Jag vill inte ha bara en kaka, jag är inte ett år! Jag är tre!!!!” Så här håller han på hela dagarna.

Tyvärr fungerar det inte omvänt, när vi vuxna försöker utnyttja det. Som att föreslå tre godisbitar på lördagen. “Nej, jag vill ha MÅNGA, för jag är tre år!” Eller föreslå att han i alla fall kan äta tre tuggor av middagen. “Nej, jag har redan ätit en!” Det här logiken, kombinerat med hans envishet, kan göra att diskussionerna vid matbordet eller tv:n eller i affären kan bli ganska långa…

Ett annat exempel på en egen logik, är att Bertil med bestämdhet har hävdat att när det har varit mammadag (dvs Andreas har jobbat och jag har varit med barnen), då är det självklart pappa som ska natta på kvällen. Men hör här då – när det har varit pappadag så är det också pappakväll. För det passar så bra ihop!