Fullmatad

Försöker samla ihop tankarna efter två intensiva dagar i Vimmerby. Vi är på väg hemåt, det har varit mörkt sen vi började köra och vägen känns nästan oändlig. Alla är trötta. Andreas och barnen har hållit igång precis hela dagen med lekplats, affärer, fika, sightseeing, m.m. Och jag har suttit stilla precis hela dagen och är trött i huvudet istället. Plus att Gunnar vaknade strax före kl 5.30, så han såg ju till att vi fick utnyttja dygnet i Småland maximalt.

Det var så intressant och inspirerande den här gången också. Idag har vi haft föreläsningar med Malin Eriksson och Sofia Hedman. Båda är verksamma som barn- och ungdomsförfattare och det är verkligen intressant att höra om deras skrivprocess och författarskap. Det ger många tankar kring skrivande i stort, om kommande projekt, om dramaturgisk kurva, om bilderboksskrivande, om karaktärer, om berättarröst…

Nu ska jag smälta allt en dag, och sen blir det fullt ös vid tangentbordet på måndag igen.

Vimmerby igen

Dags för andra kursträffen i Vimmerby denna helg. Just nu har vi fått Bertil och Gunnar att somna i sängen i den jättemysiga lägenheten som vi hyrt för natten. Airbnb är ju en himla bra grej. Ett fint gammalt hus på en innergård mitt inne i stan, med två sovrum, kök och ett badrum som är så stort att det står en kakelugn därinne. Flott!

Dagen inleddes däremot med panik. Jag läste igenom några av klasskompisarnas bilderboksmanus inför träffen, och insåg till min fasa att jag hade läst fel i instruktionen. Texten skulle inte vara 2000 ord, utan 2000 tecken. Jag var så arg och besviken på mig själv som hade missat detta. Lurigt när man har många uppgifter igång samtidigt, och de brukar stå i antal ord… Så istället för att äta frukost satte jag mig vid datorn och slaktade min text med trubbig yxa, och fick ner den till 2500 ord. Det fick duga. Men nöjd är jag inte, långt ifrån. Som tröst var det flera som hade missförstått omfattningen, men jag vill ju ändå göra mina uppgifter bra.

Väl på plats var det roligare. Föreläsning med Linnéa Krylén hela eftermiddagen om att skriva faktaböcker. Kan verkligen rekommendera hennes fina Handbok för molnskådare och Handbok för kartläsare. Hon är författare, illustratör och formgivare och gör alltså hela boken själv. Ja, som en dröm för mig alltså. Sen gjorde vi en rolig skrivövning där vi fick beskriva något vi kände till utan att säga rakt ut vad det var. Utmanande och roligt!

Andreas har varit med Bertil och Gunnar på lekland här i stans. Mycket uppskattat. Imorgon blir det bibblan och secondhand-butik. Jag är så tacksam att de orkar följa med så jag kan åka hit utan att behöva ha ångest och hemlängtan. I vår, när Gunnar är större, klarar jag nog att åka på egen hand.

Nu sovdags och ladda för en heldag med föreläsningar imorgon.

Julhetsen

Nu börjar hetsen. Julhandeln spås slå rekord i år igen. Vilket år har den inte gjort det? Jag har länge känt att det är helt galet med denna köphysteri, och det vet jag att många andra också tycker. Men nu känns det inte bara galet utan… omodernt. Att köpa grejer bara för sakens skull. Det är ju orimligt. Och berget av presentpapper och plast och kartonger som blir över efter julklappsutdelningen är absurt.

Nej, i år kommer jag att tänka till ännu mer och ge bort sånt som mottagaren verkligen behöver, fundera på om det går att köpa secondhand, om det verkligen behöver slås in i en massa papper, eller om jag kan ge bort en upplevelse istället. Hoppas ni andra redan är inne på samma linje!

Nattningen

Åh, denna ynnest att få avsluta dagen tillsammans med de ljuvliga små ungarna! Först den härliga vägra-borsta-tänderna-gå-på-toaletten-stunden, den är ju bara såååå mysig. Sen kommer springa-iväg-när-vi-ska-till-sovrummet-fasen, den är också rolig. Tätt följd av jag-vill-INTE-sova-med-DIG, eftersom bara pappa duger. Idag var det ändå min tur att ta läggningen, så Bertil fick stå ut. Gunnar protesterar ju inte lika verbalt, men bjöd på en ljudmatta av gråt/gnäll/skrik. Väl i sängen utspelade sig följande konversation med den ljuva 3-åringen:

– Jag vill INTE sova med dig. Bara med pappa. För du är så TRÅKIG.

– Okej, jag förstår. Men nu är det jag som lägger er ikväll.

(Glöm inte bort att Gunnar skriker under tiden vi pratar.)

– Men jag vill inte, för du är tråkig.

(Avledningsmanöver) – Är Gunnar också tråkig?

– Neeeej! (skratt)

– Pappa då, är han tråkig?

– Neeeeeej!!! (Mer skratt.)

– Sixten och Judith då, är de tråkiga?

– NEEEEEJ! (Hysteriskt skratt.)

– Så det är bara jag som är tråkiga mamman?

– Ja.

Bertil lägger fötterna på min mage.

– Åh, det är TRÅNGT!

(Ja, ursäkta att jag råkade ligga just precis här i den 240 cm breda sängen.)

Tystnad. (Ja, bortsett från Gunnar gnäll då.)

– Inte Gunnar och jag är tråkiga. Bara du är tråkig.

Tystnad igen. Även från Gunnars sida faktiskt. Bertil kryper upp på min kudde.

– Jag vill ligga nära, nära dig.

Tydligen dög jag till slut, fast jag är så erbarmligt TRÅKIG.

Förskolefrågan 2.0

Häromdagen fick jag den vanliga frågan på Öppna förskolan. “Går han på förskolan?” Nej, svarade jag så klart. “Nä, inte än? Var går storebror då?”

Jag blev helt ställd. Personen undrade alltså om GUNNAR hade börjat på förskolan ännu. Att jag får svara på frågan angående Bertil är jag van vid förstås, och jag vet att det avviker från normen att ha en treåring hemma. Men att folk redan förväntar sig att Gunnar ska börja förskolan? Han är ju bara strax över ett år.

När jag sa att Bertil inte heller gick på förskolan förstod personen inte vad jag menade. Han frågade om två gånger. “En TREÅRING som INTE går på förskolan?” Ja, har du hört något så konstigt, var jag tvungen att svara.

Den vanliga disclaimern – jag hatar inte förskolor. Det är fantastiskt att de finns, och de flesta barn har det bra där om dagarna. Men om man vill och kan vara hemma med sina barn så borde det kunna vara ett lika självklart val. Inget som folk håller på att ramla av stolen för.

Vardagsmåndag

Vardag igen efter en veckas höstlov. Bertil och Gunnar var iväg med Andreas större delen av dagen medan jag hade en pluggdag. Denna gången i sällskap av Judith, som har blivit förkyld igen. Så segt, vet inte vilken gång i ordningen som hon är hemma från skolan den här terminen. Så fort hon blir förkyld så får hon ju sån hemsk hosta, ofta med tendens till krupp. Med astmaspray går det att hålla hyfsat i schack, men hon blir så trött och hängig så hon måste ju ändå vara hemma.

Jag jobbar på med mina kurser, och just nu tycker jag att jag ligger hyfsat i fas och inte behöver vara så stressad. Idag hade jag lite skrivkramp, men det finns ju mycket att läsa istället. Det är också roligt att min kurslitteratur uppskattas av barnen. Fördelen med att läsa just barnlitteratur. På fredag är det dags att åka till Vimmerby för den andra träffen. Det ska bli så kul! Vi ska ha tre författarbesök och få jobba med bilderboksmanus, faktaböcker och synopsis. Allt låter så himla intressant, jag ser verkligen fram emot det. Andreas och de två små åker med, och det känns skönt.

Men först några dagar hemma tillsammans, med öppna förskolan och hemmakompisar. Det gillar vi också.

Fotostädning

Jag tar (onödigt) många bilder nästan varenda dag. Å andra sidan – ju fler man tar desto större chans att några blir bra! Men det jag är sämre på är att rensa bort alla extra/dubbletter/serier av nära på identiska foton från mobilen. Idag har jag äntligen gjort ett ryck och rensat massor, samtidigt som jag har sparat över allt till datorn och därifrån vidare upp på Flickr, plus en backup på extern hårddisk. Better safe than sorry när det gäller foton.

Här är några favoriter som jag hittade i dagens genomgång.

Strand och ljus

Tack för all pepp efter mitt förra inlägg om ångest och PMS. Känns skönt ändå att veta att jag inte är ensam om att må dåligt av hormonstormar.

Idag har varit en mycket bättre dag! Förmiddag på vår favoritstrand i Björkvik. Annorlunda än en varm sommardag, men ändå vackert. Stilla och lugnt.

På kvällen en sväng till kyrkogården för att tända ljus. Överallt lyste ljuslyktor. Lika magiskt vackert varje år. “Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”

Nattjästa frallor med aprikos

Tips till söndagsmorgonen!

Häromveckan fick jag så himla goda, nybakta frallor när vi åt lunch hos våra hemmakompisar. Nu har vi testat att baka dem ett par gånger här hemma också, och de är verkligen goda. Enkla att göra, jäser över natten i kylen och bakas ut till frukost nästa morgon, och uppskattade av 5 av 6 familjemedlemmar. Ett bra betyg.

Receptet kommer från Mitt kök. I originalreceptet är det valnötter i degen, men det skippar vi. Jag är inte så förtjust i just valnötter. Det går ju bra med andra nötter eller frön förstås, om man vill ha lite extra tuggmotstånd och nyttigheter i frallorna. Aprikoser älskar jag, men vi drygar ut med russin också.

Här kommer min variant, med dubbel sats. Det går åt fort i vår stora familj!

Nattjästa frallor med aprikos & russin

  • 8 kallt vatten
  • 25 g jäst
  • 2 msk honung
  • 1 msk salt
  • 18 dl rågsikt
  • 10 torkade aprikoser
  • 1 dl russin

Rör ut jästen i kallt vatten. Tillsätt honung, salt, rågsikt, aprikoser klippta i småbitar samt russin. Rör runt ordentligt eller kör några minuter i maskin. Täck med lock och ställ kallt över natten.

På morgonen: Tippa ut degen på mjölat bakbord. Dela i två. Sträck ut degbitarna till långsmala rektanglar, ca 40×10 cm. Vik ihop på längden. Pensla med vatten och strö över lite mjöl.

Sätt på ugnen på 275 grader och ställ in en plåt. Låt degen vila medan ugnen blir varm, ca 20-30 min. Skär sedan ena längden i 10-11 bitar och lägg direkt på den varma plåten. Grädda 10-12 minuter. (Receptet säger 15 min, men det är för mycket i min ugn.)

Lägg frallorna på galler och skär upp och lägg snabbt på nästa omgång frallor. Grädda i ugnen, ofta går andra plåten några minuter snabbare av någon anledning. Sätt timern på 10 min så slipper de bli brända.

Ångestvecka

Usch, det här skulle ju vara en mysig lovvecka, men det har inte precis känts så. I alla fall inte för min del. Jag har varit tröttare än vanligt, deppig över mörkret och vintern som ligger framför. Dessutom har jag haft riktigt ordentlig ångest, och det var ett tag sedan jag drabbades av det sist.

Först kom det för två veckor sedan, och då kändes det som att det hängde ihop med för mycket stress kring studier kombinerat med hemmaförälderliv. Men nu är jag bra i fas med pluggandet och känner mig inte så stressad. Ändå ökade ångesten i början av veckan, och på onsdagen var jag helt under isen. Hade konstant tryck över bröstet och var på så uselt humör att jag skämdes över hur dålig mamma jag lyckades vara på en dag.

Men förklaringen kom. Det var visst PMS. Herregud, detta helvete. Jag har varit förskonad från den hormonella bergochdalbanan sedan jag blev gravid med Bertil för snart fyra år sedan. Jag hann bara precis sluta amma honom innan jag blev gravid med Gunnar. Och visst är det lite upp och ner med hormonerna när man är gravid också, men under amningen mår jag så bra. Men nu när Gunnar bara ammar en gång på dagen så räcker det inte för att hålla hormonerna i schack längre. Jag började yra om att vi borde fortsätta skaffa barn fram till klimakteriet för att slippa det här, men det känns väl inte som en rimlig lösning. Jag hoppas på att kroppen är lite mer sansad nästa månad, kanske det var en hormonchock när systemet startade igen? Håller tummarna för det, för så här vägrar jag må var fjärde vecka.