Tack för pepp!

Tack för era kommentarer på inlägget om tjat om skärmar och att behöva sysselsätta barnen! Ibland är det bara skönt att höra att andra har samma problem för att det ska kännas lättare.

Det här är ett område där jag känner av utmaningen att barn i spridda åldrar. Att ha kompisar här hjälper ju för Bertils del, då är det ju inte ett ord om att titta på tv. (Ipad får han aldrig ha, orkar inte ens tänka på hur tjatet skulle låta då…) Däremot träffar vi ju våra kompisar på dagtid, för efter förskolan är det aldrig någon som orkar ses. Så vi hänger mest med andra hemmakompisar. Därför blir sen eftermiddag/kväll den tjatigaste tiden. Att Bertil bara får titta på tv medan vi lagar middag spelar tydligen ingen roll, han orkar tjata från lunch om det är en dålig dag.
När de stora träffar kompisar innebär det numera bara att de sitter i samma rum och spelar istället för att ses online som de gör annars. Men Judith är fortfarande i den där mellanåldern då hon kan ge sig hän i lekar, antingen med en kompis eller med sina småsyskon. Jag hoppas det håller i sig något år eller två till.
Tvärtemot vad man kan tro så är jag ingen lekmamma, trots att jag är hemmaförälder. Jag är usel på det. Jag kan på sin höjd vara med och bygga lego en kort stund. Vi ägnar oss snarare åt att läsa eller rita när vi gör grejer tillsammans. Och så gör jag en massa vardagsgrejer som att duka, tvätta, diska, laga mat, osv och då får barnen helt enkelt vara med. Inte heller detta förhållningssätt verkar ha gjort underverk för deras självständiga lek…
Ja, det här med skärmar och ständig tillgång till underhållning kommer nog att vara den absolut största utmaningen som förälder i vår generation. Tack igen för att ni delade med er och peppade!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *