Tålamod och fokus

Just nu känner jag att mitt tålamod med barnen är ganska kort. Det här kalla och mörka vädret som gör att det är ganska trist och jobbigt att vara ute, gör att dagarna känns långa. Bertil är ungefär lika peppad som jag på utevistelse. Idag la han sig sonika raklång på hallgolvet när jag hade hjälpt honom på med ytterkläderna. En tyst men tydlig protest. Vi var i alla fall ute på en lekplats nästan en timme med några kompisar idag, innan vi gick in till dem och lekte och åt lunch. 

Problemet är att jag inte har lust att vara hemma på eftermiddagen heller. Idag hängde vi med hem till några andra kompisar och bakade scones och fikade. Helt perfekt – i princip gnällfritt! Går vi hem däremot… Då börjar gnället redan på bussen. “Får jag titta på tv? När ska du laga middag? Jag viiiiill titta på tv!!!” Och Gunnar klänger i mina ben, eller klättrar i soffan eller upp på matbordet. Då känns de där timmarna innan Andreas kommer från jobbet hemskt långa.

Jag är lite splittrad också. Samtidigt som jag är med barnen så har jag skoluppgifter i huvudet. Utmaningen med alla tre kurserna jag läser är att man behöver vara kreativ på beställning. Det går inte att sätta sig på kvällen och börja på noll. Då måste jag redan ha en idé till var jag ska rita, formge eller skriva. Då är det lätt att tappa fokus och låta tankarna sväva iväg när man läser Kaninsaga för fjärde gången i rad, skär äppelklyftor eller kavlar PlayDoh. Just nu önskar jag mig lite mer inspiration och att bli bättre på att släppa tankarna på plugg när jag är med Bertil och Gunnar. Det blir roligare för alla då.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *