Gunnar just nu

Det är klart att jag ska skriva om Gunnar också. Honom glömmer man inte bort precis.

Han är nu drygt 15 månader och blir bara sötare för varje dag som går. Det är något med håret som gör att jag tycker han är så vansinnigt gullig. Fast luggen hänger ju rätt ofta rakt ner i ögonen, och när jag testar hårspänne så sliter han oftast ur det. Jaja, den lilla kalufsen kommer jag inte klippa än på ett tag i alla fall.

Han börjar prata lite mer och skaffar sig nya ord eller ljud för att göra sig förstådd. Just nu säger han pappa, mamma, ta ta (tack), bäba (bära), nej, dä (där), den, och ibland säger han även Didi (Judith) och Titti (Sixten), men det är lite otydligt än så länge vem som är vem. Konstigt nog har han inte något ord för Bertil ännu, men det är väl för att han inte behöver det. Storebror är ju sällan mer än en meter bort. Gunnar kan också säga Babba och Diddi (från Babblarna), ja och gen (igen) när han vill göra samma sak en gång till. Åka rutschkana till exempel. Och så kan han en hel radda djurljud förstås. Jag måste försöka fånga det på film någon dag.

Nytt är också att han kan peka ut kroppsdelar på uppmaning, som att lyfta på tröjan för att se magen, hålla för öronen, sträcka fram en fot och ta tag i näsan. Han gillar väldigt mycket att peka på saker och att man ska säga vad det är, och vill gärna peka på alla i familjen och höra vad vi heter. Och så pekar han på sig själv för att jag ska säga Gunnar. Han älskar filmjölk och äter sina flingor själv med sked. Han gillar verkligen inte att bli matad, och det är väl en vanesak eftersom han alltid har fått äta själv.

Och så har vi nästan avslutat amningen. Nu kan det gå 2-3 dagar emellan tillfällena. Egentligen har jag inte alls emot att fortsätta amma honom, vi tycker båda det är mysigt. Det jag inte tycker om är gnället och tjatet… Han springer till soffan och pekar på kudden och skriker “Dä! Dä! Dääää!” och blir förtvivlad när jag inte har lust att slänga fram tutten. Så nu har vi nästan slutat helt istället. Men idag fick han en liten slurk, och när jag sa att han skulle få tutte så blev han så glad att han hoppade upp och ner i mitt knä. Då har jag ju inte riktigt hjärta att sluta…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *