Bertil just nu

Idag blir det fokus på Bertil. Han är ju en liten stjärna och en spjuver. Hans humör sätter tonen för mycket av det som händer i familjen, och här hemma kan han vara ganska gnällig men om vi är iväg på aktiviteter är hans oftast solskensglad.

Bertil är väldigt social, vilket är bra eftersom han verkar ha ett stort behov av kompisar. Han går helt orädd fram till andra barn och presenterar sig. “Jag heter Bertil”. Och sen är han med och leker. Det spelar ingen roll om barnen är 2 eller 10 år, han tycker det är självklart att han kan vara med och leka oavsett.

När han gnäller och protesterar handlar det oftast om att han 1. inte vill borsta tänderna eller 2. bara vill titta på TV. Han kan verkligen nöta ner tålamodet med sitt tjat. “Ska ni laga middag nu? Får jag titta på TV då?” När den frågan kommer redan efter frukost så blir det en lång dag. Igår svarade jag: “Jag säger till när det passar” varpå han genast frågade “Passar det nu då?”

Han är en pratkvarn och har kommit in i kommentatorsspårsåldern. Han har alltid något att säga om vad vi gör, vad som händer, vad andra gör eller vad han tänker på. Nu pratar han ju i princip rent, men har fortfarande lite svårt med t.ex. fisk som blir fick eller mask som blir mack. Men för tillfället har han lagt sig till med en lustig överklass-accent där han iiiii:ar väldigt mycket. Hoppas det går över…

Han har världsrekord i ovillighet att klä på och av sig själv. Han står som en paralyserad pingvin och gör inte minsta försök till att försöka dra på sig ett par byxor eller ens en mössa. Det enda han gör på egen hand är att sätta på sig stövlarna. Varje gång frågar han lika gulligt: “Är det här rätt?” Ja, det är rätt fot. “Och är det här rätt?” frågar han när han sätter på sig nästa.

Häromdagen pratade han om mormor. “Min mormor heter Inger. Och min… min… min…” Här blev det svårt att hitta rätt ord för mormors man. “Min… Nisse är min KOMPIS. Han kan fixa allt. Han kan bygga det här huset. Och sätta fast brädor. ”