Krishantering

Idag konstaterar jag, med en trött och uppgiven suck, att om man har fyra barn, visserligen fina och härliga, så är det alltid någon som krisar. Alltid. Minst en om dagen, eller flera men vid olika tillfällen, eller en vid många tillfällen, eller alla samtidigt. Det sistnämnda sker inte så ofta, som tur är. Just nu känner jag mig så trött på att lirka, lugna, avvärja, förutse, leta knep, hitta strategier, trippa på tå, undvika fällor… Det tar på krafterna.

Kriserna fastnar aldrig på bild. Så det ser ut som den vänaste syskonskara som någonsin funnits. Skenet bedrar, bara så ni vet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *