Gosiga Gunnar

När Gunnar omnämns i bloggen är det numera mest i termer av dålig sömn. Ingen lögn där, men han är ju så mycket mer än bara stökig om nätterna.

Stökig på dagarna, till exempel. Fast på ett mycket härligare sätt! Han är så glad och det är full fart mest hela tiden. Han springer som en tok, skuttar och sprätter fram med fötterna för att komma så snabbt som möjligt dit han ska. Oftast efter Bertil. De har börjat jaga varandra och kommer tjutande av skratt genom huset. Härligt om än högljutt.

Gunnar har också lärt sig en del användbara ord eller gester. Han nickar och säger “mm” när han menar ja, eller skakar på huvudet och säger bestämt “Ne!” när det är nej. Han svarar på frågor på detta sätt, som Är du hungrig? Är du nöjd? Vill du komma ner? Gick det bra? Det är så häftigt att han kan uppfatta på tonläget att vi faktiskt frågar honom saker och att han svarar. Han kan också säga mamma och pappa, även om han inte gör det så ofta ännu. “Ta ta” betyder tack och na-na-na-na verkar betyda amma. (Men det får han väl glömma bort snart.)

En favoritgrej är att sätta saker på huvudet, hattar, hjälmar, mössor, lådor, m.m. Och så lägger han sig gärna på rygg på golvet och rullar omkring. Blöta öppen-mun-pussar delar han ut när han är på det humöret, och high fives kan han också. Han äter själv med sked eller gaffel (och med händerna), staplar klossar på varandra och kan några av rörelserna till Inse Vimse spindel. Han är en sån liten stjärna, och det känns verkligen som att han har vuxit massor sedan han fyllde ett år för bara två månader sedan.