Sömnstatus

Ja, nu undrar ni förstås hur vi har det med SÖMNEN i det här huset? Jo då, om man ser till barnen så går det betydligt, betydligt bättre. Framförallt är det ju Gunnar som numera sover rätt så bra om nätterna. Han vaknar till några gånger och måste klättra lite på mig för att kunna somna om, men han är vanligtvis inte vaken någon längre stund. (Vanligtvis. Det kan alltså hända. Vilken natt som helst. Här jinxas ingenting.) Vi hade någon knasig natt i början av veckan när Gunnar trasslade lite framåt fem-tiden, och när han somnade bytte Bertil av, och han i sin tur väckte Sixten, som inte kunde somna om… Men annars går det på det hela taget bra.

Men tror ni att jag sover för det? Nej, för sjutton. Jag har ju så i grunden rubbad sömnrytm att jag inte kan sova ens när jag får chansen. Det inneburit några nätter med riktigt orolig sömn och långa vakna timmar mitt i natten. Det är sån ångest, för det betyder ju att jag kommer att vara dödstrött hela dagen och bara längta efter att få sova.

Igår fick jag nog. Jag har ju haft stora sömnsvårigheter tidigare, när jag var sjuk i depression och även under mina graviditeter. I medicinskåpet fanns det Atarax, och det räckte med en halv tablett igår kväll för att jag skulle sova mig igenom natten.Jag hade vaknat till av Gunnar som vanligt, men inte haft några problem att somna om. Men ffattar ni känslan av att vakna vid kvart över sju och tänka: “Är det så här det känns att SOVA?” Sen kom förmiddagshuvudvärken som ett brev på posten vid klockan tio, men det fick det vara värt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *