Sångglädje

Vi är på öppna förskolan minst en gång i veckan, ofta mer. En bonus är varannan fredag, då Andreas jobbar där. Bertil blev överlycklig när vi kom dit idag och Andreas öppnade. “Där kommer min PAPPA!” Sen hade han fullt upp med pyssel och utklädning och lekar, och brydde sig inte så värst mycket om att pappa var där.

Men när det var dags för sångsamling spelade det roll. Det är väldigt olika från dag till dag om Bertil vill vara med och sjunga eller inte. Ofta väljer han att vara i det andra rummet och leka istället. Men inte idag, för när pappa leder sångstunden vill han inte missa den. Han var så fin som satt bredvid och spelade trumma, var med och valde sånger och sjöng för full hals. Han önskade djur efter djur i Bondgården och gjorde alla rörelser. Härligt att se.

Han är ju så bra på att snappa upp melodier och hålla tonen, och texterna verkar också fastna. Igår sjöng vi “Vill du inte ut och leka?” från Frost, och då hängde han med på alla rader han kunde. Sen tittade han på mig och såg alldeles lycklig ut. “Vi sjöng tillsammans, mamma!” Åh vad det värmer i den musikaliska delen av mitt hjärta! Å andra sidan skrek han “Sluta sjung så där!” åt mig imorse när jag improviserade någon fånig sång om att klä på sig…