Energiknippe

Gunnar, alltså. Han är ju söt som bara den, men hjälp så intensiv han är! Jag försöker påminna mig om att alla ettåringar har mycket spring i benen, men han är på en annan nivå än de tre syskonen i samma ålder. Jag försöker att inte säga det alltför mycket, till slut kanske vi bara har stämplat honom som “vild”. Men han har en annan energi i kroppen, det är tydligt.

Han vill ha väldigt många saker just nu, särskilt vid matbordet. Han sitter och pekar och ropar “Den! Den! Den! DEN!” tusen gånger under en middag. Inte alltid vi gissar rätt på första försöket vad han vill heller. Och så envisas han med att hälla ut sitt vatten varenda måltid. Jag trodde barn tröttnade när de fattat vad som händer. Men inte Gunnar. Han har också lagt sig till med ett argskrik när han inte får som han vill, så att ta bort glaset eller låta det vara tomt ger en härlig ljudridå som dränker alla andra samtal…

Roligast just nu är att klättra upp i soffan och hänga över ryggstödet. Inte toppenbra, eftersom jag har fått fånga honom innan han tippat över. Så idag la Andreas helt sonika soffan ner. Då blev den en klätterställning och rutschkana istället. Då kände jag att jag hade fått nog för idag och att min ork var helt slut. Det är vansinnigt krävande att hålla koll på en sån klätterapa från morgon till kväll.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *