Artonde upplagan

Jag är så glad att jag bestämde mig för att åka hit till Onsala för årets Släp-träff. Javisst, det är många mil för en kort helg på Västkusten. Men att få träffa mina äldsta och närmaste vänner väger upp.

I år kom alla nio, vi som gick i samma klass på gymnasiet i Kungsbacka och som har setts varje år sedan vi tog studenten. Det här var artonde gången. Rimligtvis är det då också 18 år sedan vi gick ut skolan, men så mycket äldre känner vi oss inte. Vi hade samma upplägg som vanligt – ett överdådigt fikabord, massor av prat, middag, ännu mera prat och så skriver alla några rader i Boken. Bara något om vad som hänt under det senaste året och var man befinner sig just nu. Det är ett fantastiskt tidsdokument, ett nedslag år för år, nio liv som formats. Sånt där blir jag nostalgisk av.

Det är så fint att ha de här vännerna, och även om vi inte ses så ofta så finns det plats att dela allt. Just i år var det flera som upplevde att livet kräver mycket och att det är tufft att orka och hinna med. Alla har sina utmaningar. Jag känner mig tacksam för att vi kan stötta varandra och att de här träffarna ger energi att ta med hem i vardagen.

Längtar redan till nästa år. Och nästa. Och nästa efter det. Fy vad fint!