Projekt Sömn

Ja, det gick att få den där cowboyen att sova utan att amma. Men det var en kamp. Igår gav han väl upp efter kl 22.30, då hade han skrikit, dragit i mina kläder, kastat sig omkring i sängen och varit arg i en timme. Han toppade med att krypa ur sängen och ramla ner i golvet så han fick fläskläpp, blödde i munnen och troligtvis slog av en liten flisa på ena framtanden. Då känner man sig som en riktig toppenförälder minsann. Tur att vi inte har ben på sängen, så att det bara är 25 cm ner till golvet. Efter det debaclet somnade Gunnar, och då hade jag så dåligt samvete att jag knappt vågade somna själv. Men utmattning är ett bra sömnmedel, så jag däckade också efter en stund.

Nästa vakenattack kom vid kl 01.30, då levde han rövare och protesterade argt och högljutt i trekvart, innan han gav upp och somnade om. Framåt morgontimmarna vaknade han flera gånger, men då var protesterna mycket milda. Och när Bertil vaknade för dagen vid klockan sju, så la sig Gunnar bara på min arm och somnade om och tog sovmorgon till närmare halv nio. Stora framsteg alltså, men det finns en del att jobba på. Men halleluja – ikväll somnade han på tio minuter utan större invändningar!

Dagen har varit lugn för min del. När man har snuddat vid den bottenlösa tröttheten är den svår att ignorera. Andreas tog barnen till öppna förskolan och jag var hemma och vilade och sov. Trodde att jag hade slumrat till några minuter, men insåg när jag tittade på klockan att jag hade sovit i över en och en halv timme. Välbehövligt. Dessutom har jag haft lite smygande mjölkstockning i och med den hastigt avslutade nattamningen. Frossa och ont i kroppen, men ingen feber som tur är. Håller tummarna för att natten blir okej och att stockningen inte blir värre.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *