Sammanbrottet

Idag kom det, sammanbrottet. Jag är så förbannat trött på att vara trött. Så less på att gå runt i en ständig hjärndimma, alltid känna mig matt, ha konstant huvudvärk, äta Alvedon- och Ipren-cocktail till frukost, se dubbelt, vara oskärpt och ha dåligt tålamod. Efter ännu en natt med katastrofalt dålig sömn så kraschade jag imorse och grät och grät och grät.

Det är klart att det har blivit lite för mycket nu när jag började plugga också. Men jag tror verkligen att jag skulle klara av det om jag bara fick sova lite bättre. Så nu måste det bli en förändring. Bort med nattamningen redan idag, och sen så fort som möjligt trappa ut amningen även dagtid.

Det tar emot att behöva avsluta på det sättet. Jag vill vara en nära förälder som lyssnar in mina barns behov. Men det får inte bli på bekostnad av mitt eget mående. Så nu får jag säga stopp. Jag kan meddela att Gunnar är mer än missnöjd med beslutet. Han har just skrikit sig igenom 45 minuters läggning innan han helt sonika gick upp igen. Jag orkar inte ens bråka, vi får göra ett nytt försök om en stund. Och sen kämpa på genom natten, och genom nästa natt och nästa natt. Jag kommer ju bli ÄNNU tröttare innan det förhoppningsvis vänder. Wish me luck.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *