Höstchock

Idag slog min höstångest till på allvar. Vaknade till ösregn, blåst och 5 plusgrader. Sån misär. Och ändå bara en försmak av det hopplösa som väntar. Usch vad många gånger jag har gnällt om det usla vädret och sorgliga klimatet som vi har här, men tyvärr är det lika sant varje år – jag avskyr det från djupet av mitt hjärta.

Det är inte bara att jag ogillar kylan och mörkret, utan att jag mår både fysiskt och psykiskt dåligt av det. Jag får ont i kroppen och spänner mig när det blir kallt, och jag får så starka obehagskänslor att jag önskar att jag fick bo under täcket när termometern visar lägre än +10 grader. Jag blir nedstämd och tycker det mesta känns tungt och motigt. Dessutom blir allt värre av att jag går runt med en konstant känsla av att jag väntar bort mer än halva livet, för från september till april längtar jag bara efter sommaren.

26 september idag. Det är så oändligt länge tills det är sommar igen. Oändligt. Allt det jobbiga ligger framför mig. Enda dagen som det känns deppigare är väl när första snön faller…

Med en blogg som heter Never enough summer, så fattar ni nog att det kommer vara lite gnäll här ibland framöver. Känsliga läsare varnas! Men jag ska försöka hålla fokus på det som ändå är roligt i vardagen med barnen, pluggandet och annat smått och gott. Men just idag gick det visst inte, idag tog vemodet överhanden.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *