Stor och liten

Judith är verkligen i en brytpunkt just nu. Hon är så stor ibland, och samtidigt så liten fortfarande. Nio och ett halvt år, inget litet barn men inte heller ungdom ännu. Några år kvar tills tonåren, vilket känns skönt. Det går lite för fort ändå.

Här hemma kan hon ge sig hän fullständigt i lekar tillsammans med Bertil. De har så kul tillsammans. Samtidigt är hon “vuxen” och håller ordning på honom och på Gunnar, fyller i vårt tjat om tandborstning, klä på sig och annat som vi får påminna om. Men hon kan lika gärna vara den som behöver tjatas på, särskilt på morgonen när hon är tröttare än en sengångare. Bävar inför högstadiet när vi kommer få släpa en zombie till skolan.

Hon dansar och mimar på Musical.ly, och suckar djupt när jag inte kan lära mig att det har bytt namn till TikTok. (Jag var tvungen att googla. Var helt säker på att det hette TicTac. Ni hör ju själva vilken hundra procent efterbliven mamma jag är.) Hon byter gärna kläder fem gånger på en dag och lägger använda plagg på golvet precis där hon råkar stå. Att vara ensam är det läskigaste hon vet (i hård konkurrens med spindlar), och hon vill helst sova i vår säng på nätterna.

Idag tog hon det modiga steget och klippte av minst 15 cm av sitt långa hår. Hon var så stolt efteråt. Och som hon växte; med nyfönat, rakt hår strax nedanför axlarna ser hon plötsligt flera år äldre ut. Men nu är det sovdags, och då kryper hon ner bredvid de sovande småbrorsorna och lägger armen om Bertil när hon ska somna.

Så stor och ändå så liten. Min älskade Judith!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *