Sömnhaveri och sjukling

Nej fy sjutton vilken sopig dag det här har varit! Kanske mest på grund av den katastrofalt usla natten. Det gick så bra när jag slutade nattamma för en dryg måndag sedan, och sedan hade vi rätt så bra sömn i två veckor. Men efter det har det spårat totalt. Gunnar vaknar tidigt, tidigt på morgonen helst före klockan fem (eller redan under natten, 01.50 var klockan inatt) och är arg som hundra jordgetingar och gallskriker. Om jag går upp och erbjuder lite banan, vatten eller smörgås så skakar han demonstrativt på huvudet och pekar på soffan tills jag sätter mig där och ammar honom. Japp, för han har kommit på tricket att får man inte amma i sängen så får man tvinga sig till att bli ammad uppe. Suck. Efter amningen inatt så somnade han i alla fall, vilket jag tyvärr inte gjorde. Men jag hann sova en timme mellan kvart i fyra och kvart i fem innan cirkusen drog igång igen. Så nu ger jag upp. Jag ska så snabbt som möjligt trappa ner amningen på dagen med målet att ta bort den helt, och tills dess så får han helt enkelt amma i sängen om han vaknar. För poängen med att sluta nattamma var att sova bättre, inte att förvandlas till en zombie.

Det är svårt att få en toppendag efter en sån natt. Jag har ett stort sömnbehov, så två veckor med usel sömn börjar ge konsekvenser. Jag är trött och grinig, har inget tålamod med barnen, suckar och pustar och tycker det mesta är jobbigt. Nu måste det vända.

Sen tycker jag också att vi har haft otur med början på hösten. Först var Sixten sjuk hela första skolveckan, och sen bytte Judith av i slutet av andra veckan. Och hon har inte hämtat sig riktigt, utan fortsatt att vara småhängig och hostig. Tills idag, när hon istället ligger däckad med 39 graders feber, halsont och huvudvärk. Stackaren! Sjuk igen istället för frisk, alltså. Bingo. Både Bertil och Gunnar har varit snoriga också, men sluppit feber. Men tydligen ska man inte ropa hej för tidigt…

Det är i alla fall fredagskväll. Alltid något!