På väg framåt

Måndag och terminsstart. Jag måste ju kvala in som jordens mest veliga människa, så jag vet fortfarande inte helt säkert vad jag ska plugga. Jag började i alla fall med illustrationskursen idag, och den känns överkomlig. Och lite inspirerande också, faktiskt. Den kursen vill jag läsa, känner jag. Väntar nu på svar på mina sena ansökningar och hoppas att jag under veckan landar i vilka kurser det blir. Känns ändå vettigast att börja för att behålla SGI:n, och blir det omöjligt att genomföra så får jag hoppa av.

På förmiddagen var jag också på besök i den vanliga världen. Träffade min chef över en fika för att diskutera hur, när, om och hur mycket jag ska börja jobba igen. Innan mötet hade jag sån ohygglig ångest, inte för att det är hemskt att träffa min chef men för att jag inte hade några som helst besked att komma med.

Det blev ändå ett riktigt bra samtal. Jag var lite försiktig i början och lyssnade av hur läget var, hur tjänsten ser ut nu, vad som är på gång, m.m. Sen berättade jag lite om hur våra planer och förhoppningar inte gått i lås, och hur vi tänker kring jobb framöver. Jag sa att jag gärna vill jobba 50% om möjligt, för att vi ska kunna fortsätta ha barnen hemma. Det bygger ju på att Andreas också kan göra det, så vi kan dela hälften hälften på både jobb och hemmatid. Det kändes bra att säga det. Däremot kanske det inte passar något vidare med min nuvarande tjänst. Men hon stängde inte alls dörren, utan kom med flera idéer som skulle kunna vara intressanta.

När jag gick därifrån var jag väldigt lättad, så skönt att ha samtalet avklarat. Men klokare är jag inte. Alternativen är snarare ännu fler. Så jag måste fundera vidare, vi måste räkna på den ekonomiska biten och jag måste tänka vad som är bäst för familjen, både nu och på lång sikt. Och vad jag skulle må bra av.

När jag skriver ner det så här så ser jag att jag också skulle behöva hitta till känslan av vad jag VILL. Inte bara måste och borde. Om jag kunde skynda på och hitta mina inre drivkrafter och mål innan den första oktober så skulle det sitta fint. Då har jag utlovat något slags besked. Håll tummarna för mig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *