Bra insändare!

Nu när höstterminen börjar är det mycket prat om inskolning på förskolan. När jag får frågan var Bertil går på förskola, (för det utgår alla från att han gör) svarar jag bara att han är hemma med mig och Gunnar. Många blir förvånade, men jag känner mig sällan ifrågasatt i vårt beslut. Men jag blev lite extra glad när jag såg den här insändaren i Mitt i Nacka igår.

Jag brukar ju sällan försöka övertyga någon annan om att välja bort förskola eller i alla fall skjuta på starten. För det är ett känsligt område. Förskolenormen är så stark att föräldrar tror att det är nödvändigt för barnens utveckling att börja senast vid ett och ett halvt år. Så är det förstås inte. Många undrar också hur jag klarar av att ha två barn hemma, som om det krävdes superhjältekrafter. Då glömmer de visst att deras egna förskolebarn i bästa fall har en vuxen på fem barn.

Så det var ju kul att någon annan bemödade sig om att skriva en insändare om fördelarna med att vänta åtminstone tills barnen är 2-3 år med inskolning. För då kan jag ju bara dela den så här och hålla med!

Och så kan jag också tipsa om att om man är hemma med sina barn så kan man plötsligt hamna på en liten dockteaterföreställning i en park i närheten. Det var den nya öppna förskolan som hade utedag, och den ena pedagogen undrade om Bertil ville se lite teater. Det ville han gärna. Bara Bertil, Gunnar och jag var publik, lyxigt! Att få vara med och se Bertil uppleva detta hade jag inte velat missa. Först var han lite blyg och fundersam, sedan blev han alltmer engagerad. Mot slutet ropade han glatt till dockorna om vilka färger saker hade och ropade “Där, där uppe!” när dockan letade efter regnbågen. Inlevelsen var total.

Ja, en liten inblick i hur lyxigt det kan vara när man har valt att vänta med förskola. Alla kan eller vill inte, men någon kanske blir inspirerad och åtminstone funderar över saken.