Hej vardag!

Första vardagen avklarad. Den var inte alls dum, trots allt. Just idag är jag extra jätteglad för att jag får vara hemma med barnen ett tag till, för skillnaden mellan semester och vardag är mindre då förstås. Den stora omställningen för oss är att vara utan Andreas under dagen, och att alla andra barn plötsligt är borta. För nu verkar nästan alla ha börjat förskolan igen.

Vi tog oss i alla fall iväg till Nyckelviken på förmiddagen. Jag såg ett tips om att det ska öppna ytterligare en öppen förskola i Nacka, och de här första två veckorna skulle de ha uteverksamhet. Så vi åkte dit i hopp om att träffa lite andra barn, men tyvärr var det just inga andra som hade hittat dit ännu. Men vi hälsade på den trevliga personalen, och så passade vi på att leka, fika och springa omkring. Plötsligt hade det gått tre timmar, så vi åkte hem, handlade lite på vägen och lät Gunnar sova middag.

Dagen har gått väldigt fort. Bertil har varit på bra humör och ovanligt samarbetsvillig. Gunnar tog över gnälltjänsten och har klängt på mig mest hela dagen. Någon måste ju se till att mängden gnäll hålls på en konstant nivå, ett imponerande växelspel de där små bedriver. Strax innan middagen körde de gnäll i stereo och då var jag glad att Andreas hade hunnit hem från jobbet redan. Idag åt vi förresten helt veganskt – wraps med falafel, hummus, grönsaker och vattenmelon. Så gott! Populärt även hos barnen. (Som i och för sig åt lite créme fraîche till, kom jag på.)

Jag fick en sån fin bild på barnen när vi var i Nyckelviken, där Bertil stod bakom Gunnar och höll om honom. De tittade fascinerat på hästarna som leddes ut ur stallet. Med en sån bild ser ju dagen ljuvlig ut. Men då ska man komma ihåg att jag knappast prioriterade att plocka fram kameran och ta en bild när Gunnar råkade bajsa på golvet och BÅDA barnen lyckades trampa i det. Hemmalivets fram- och baksidor liksom.

Apropå bajs. Bertils roligaste kommentar idag var när han såg djurbajs och frågade vilka djur som äter bajs. Djur brukar inte äta bajs, svarade jag. Det gör ju inte vi människor heller. “Nej!” skattade Bertil. “Jag äter mest vegetariska grejer.”