Som en dröm på Torö

Jag fick en bild i huvudet tidigare i veckan av en kvällsutflykt till en strand. Där skulle vi bada, äta picknick och det skulle vara soligt och stilla och gärna folktomt. Och så kom jag att tänka på ett ställe som heter Torö stenstrand, där jag aldrig hade varit. Jag fick liksom en känsla av att vi skulle åka dit och ha en sån där fantastiskt fin kväll.

Ofta när man har en sån bild så motsvarar verkligheten sällan drömmen. Men ibland blir det precis så bra. Eller bättre. Okej, varenda sekund var inte ljuvlig, men helheten var perfekt.

Picknicken var lite stökig. Såsen hade läckt ut i väskan med handdukar, och Gunnar som tydligen behöver äta upp sig valde att äta sand istället för mat med sin sked. Och Bertil ville bara kasta stenar i vattnet. Sen upptäckte vi att det låg en död säl strax bredvid.

Men efter picknicken blev det så där ljuvligt som jag hade sett framför mig. Vi gick på stenstranden och njöt av solen och värmen. Kitesurfarna packade ihop sin utrustning och de sista sällskapen gick hem från stranden. Vi tittade ut mot fyren, staplade stenar till torn och fäste blicken på horisonten. Sen badade vi. Nakna. Bara för att vi kunde. Alldeles klart vatten och så skönt svalkande.

Innan vi åkte hem ringde Sixten och Judith på FaceTime från Spanien. Så de var liksom också med på ett hörn på vår kvällsutflykt. Solen började gå ner och ljuset var så vackert att jag knappt kunde slita mig därifrån. Sen körde vi hemåt i skymningen och barnen somnade i bilen. Fantasin skenade iväg och jag började drömma om ett kringresande liv, en husbil och otaliga stränder, leva på kärlek och pyttelite pengar, blogga och jobba på distans… En dröm, en saga, men ack så lockande.

Jag känner mig så tacksam för alla sommarminnen vi har samlat ihop de senaste veckorna. Det här var ett av de bästa.