Anar slutet…

Jag har nästan trott att den här sommaren skulle vara för evigt. För ovanlighetens skull har jag tänkt extremt lite på att hösten och vintern väntar och verkligen njutit. Men till slut kommer det ändå ikapp. Kvällarna börjar bli mörkare och morgonljuset kommer inte lika tidigt. Nu ett par dagar med rejäla regn och idag svalare och mot eftermiddagen molnigt. Jag fick ta en tunn kofta på kvällens promenad och regnet hängde i luften. Men nu lovar prognosen tre dagar med varmt väder igen, innan värmeböljan ser ut att ta slut helt. Lika bra att försöka krama ut det sista ur den!

Nu har vi klarat av andra natten utan amning. Den gick på ett sätt bättre, för Gunnar protesterade knappt det minsta över att han inte fick amma för att somna om. Däremot vaknade han väldigt många gånger och var lite orolig i kroppen. Nu har jag i alla fall för första gången fått honom att somna för kvällen i sängen utan amning, och jag väntar nu spänt på hur länge det dröjer innan han vaknar för första gången. Det som jag verkligen är glad för är att han ändå vill amma på dagen, för det känner jag ingen stress att sluta med. Får se hur länge han fortsätter vara intresserad av det.

Bertil har inte varit på något soligt humör idag. Gnäll och gny och skrik och gråt mest hela tiden känns det som. Kan hänga ihop med att jag är trött plus att Gunnar har varit lite extra gnällig också. Men när Bertil har sagt “Jag vill inte…” om i princip ALLT som nämns, oavsett om det är riktat till honom eller inte, så tar mitt tålamod slut. Vi åkte till Aspuddsparken idag och var där flera timmar. En jättefin nybyggd lekplats, en plaskdamm och en liten djurgård passade perfekt. Och Bertil hade superroligt och sprang och lekte och klättrade. Tills jag bad honom komma och sätta sig för att äta lunch. “Jag måste bäras! Jag kan inte ens gå!” Så där gör han hela tiden, så fort det är något han inte väljer själv så har han ont, är trött eller så har benen bara slutat fungera. Typiskt.

Nu tänker jag inte så ofta på Bertils språkutveckling, eftersom jag upplever det som att han pratar helt obehindrat och att utomstående förstår i princip allt han säger. Men han fortsätter förstås att lära sig nytt hela tiden. Han är bra på S-ljudet även om han läspar lite, och R är inte heller några problem. Många sje-ljud klarar han också, men han säger t.ex. mer “sssärna” än stjärna. Däremot gör han en rolig delning av många ord, där han utelämnar första stavelsen, t.ex. “fären” istället för affären, “mester” istället för semester, och det ganska specifika “när jag merar mig” – textraden “när jag konfirmerar mig” ur Jag vill ha en synth. Bra att kunna. Han gillar verkligen att lyssna på “minit”, som han fortfarande säger om musik. Vissa såna barnsliga uttal har ju en tendens att hänga kvar och på ett sätt vill jag inte rätta honom. Jag minns ju några såna favoriter hos Sixten och Judith som hängde kvar länge, “toletten” om toaletten, och den bästa “på-en-fritt” om pommes frites. Gunnar låter och “pratar” mest hela tiden, men de enda begripliga orden än så länge är “dä”, “ta ta” (tack) “titta dä” och “mamma”. Idag fick han tag på en tratt som han använde som trumpet. Exakt vad vi behövde för att höja ljudnivån ytterligare här hemma.