Hejdå mikron!

Stannar livet i en barnfamilj om man tar ifrån dem mikrovågsugnen? Svaret är inte helt säkerställt ännu, men det visar sig att man överlever några dagar åtminstone.

I slutet av förra veckan gav vår mikro upp och tackade för sig. Med en liten smäll och en misstänkt bränd lukt slog säkringen av. Min spontana tanke – efter Hjälp, tänk om det börjar brinna! – var hur gör vi nu då? Hur fixar vi frukostgröten, värmer lunch eller tinar saker?

Men i nästa stund blev jag så trött på mig själv. Vadå. “Hur gör vi nu?” Det är ju inte precis så att människans evolution har hängt på mikrons intåg i köket. Nej, det är naturligtvis helt rimligt att klara sig utan en mikro. Jag blir lite mörkrädd när jag inser att jag knappt vet hur man värmer mat utan den. Samtidigt har jag undrat hundratals gånger om mina barnbarn kommer att säga till varandra: “Fatta att man värmde mat i en mikro! Och gav till barnen dessutom!” på samma sätt som vi förfasas över att man rökte inomhus eller sprayade insektsmedel över sängen. Så när Andreas började leta efter en ersättare så stoppade jag honom och sa att vi åtminstone kan avvakta och testa hur det funkar.

Än så länge har det alltså gått bra. Sixten har lärt sig koka havregrynsgröt på spisen, jag har lyckats värma lasagne i en stekpanna och barnen har rostat bröd istället för att göra smälta ostmackor i mikron. Det sistnämnda är bara en bonus.

En annan vinst var att få extra plats på köksbänken. Det är verkligen en fin syn att se hur väl vi utnyttjar den uppkomna ytan. Nästan så att jag vill ha tillbaka mikron bara för att slippa stöket…

Lilla Kvarnholmen

Man behöver inte åka långt för att det ska räknas som utflykt. Idag var jag på egen hand med alla fyra barnen, och hade inget planerat för dagen. Kan sluta hur som helst, men i det här fallet lyckligt. Sixten var totalt osugen på att åka med, medan Bertil och Judith var väldigt peppade på en ny lekplats. Först stekte jag en hög med amerikanska pannkakor till picknick. (Receptet hittar du här! Tusen gånger enklare än att steka tunna pannkakor.) Utsikterna för en lyckad utflykt ökade redan där. Efter lite övertalning och löfte om nämnda pannkakor fick vi ändå med oss Sixten, och tur var det.

Vi tog bilen en bit och skulle sedan promenera över till Kvarnholmen, men gångvägen bjöd på sju branta trappor. Utan Sixten hade vi inte kommit ner, han och jag fick bära vagnen medan Judith och Bertil skuttade ner.

Vi var på en ny lekplats som heter Lilla Kvarnholmen, som ligger mitt i byggprojektet Kvarnholmen. Så inte nog med att det var en fantastisk lekpark med fina miljöer och roliga grejer, man kunde också spana på frontlastare, grävmaskiner och någon sorts jätteborr. Lekplatsen rekommenderas varmt! I tre timmar var vi där, och Bertil och Judith lekte och lekte. Sixten är ju svårstartad, men efter picknicken (med tjusig utsikt) kom han också igång och lekte med de andra. Gunnar maratonsov i över två timmar vilket gjorde livet lättare. En riktig toppendag! (Vi tog bussen tillbaka så vi slapp bära vagnen alla sju trapporna upp igen…)

Enkla amerikanska pannkakor

Vi konstaterar med ett hurra att Judith verkar ha vuxit ifrån sin äggallergi till slut. Så nu blir det äntligen pannkakor när vi har picknick. Men att jag skulle stå och steka hundra tunna pannkakor till hela familjen finns inte. Den här enkla amerikanska varianten går bra mycket fortare. Receptet kommer från Ica. Jag dubblar receptet när vi äter bara detta till lunch.

Amerikanska pannkakor

  • 2 msk smält smör
  • 1 ägg
  • 2 dl filmjölk
  • 3 dl vetemjöl
  • 1 tsk bakpulver
  • 1 msk socker
  • 1/2 tsk salt
  • Ev smaksättning

Smält smöret så det hinner svalna lite. Rör ihop ägg och filmjölk i en bunke. Blanda ner alla torra ingredienser och eventuell smaksättning. Lite vaniljpulver är gott, eller citronzest och kardemumma. Rör sist ner smöret. Smeten ska vara tjock.

Stek ca 8 små pannkakor på låg värme, ca 3 minuter på varje sida brukar vara lagom. Servera med sylt, bär eller bara som de är.

Måndag i Mariefred

Vi gillar att göra utflykter, men ibland är inte förutsättningarna de bästa och då blir dagen lite si och så. Idag var planen att åka till Mariefred. Judith var hängig när hon vaknade och jag var lite tveksam till om vi skulle åka alls. Dessutom hade jag sovit katastrofalt dåligt på natten, så det var egentligen mot bättre vetande som vi gav oss iväg.

Det tog en dryg timme att åka dit, och på vägen somnade Gunnar, Judith och Bertil. Att Judith somnade i bilen hör inte till vanligheterna, så det var tydligt att hon inte var i toppform. Men hon kom igång lite när vi kom fram, och sen gick hennes energi upp och ner under dagen. Sixten och Andreas började på en guidad ljudvandring om Pax-böckerna, som utspelar sig i just Mariefred. Jag och de små spanade lite på Gripsholms slott under tiden, och sen gick vi in mot stan och åt lunch. (På caféet träffade vi ett annat barn som hette Bertil, första gången det har hänt!) På eftermiddagen blev det ett stopp i kyrkan, glass och lekpark och slutet på Pax-promenaden för Sixten & Andreas. På vägen hem somnade Gunnar, jag och Judith igen. En trött familj idag.

Det låter ju som en helt okej dag beskriven på det sättet. Men allt var lite halvdant och jag var trött och lättirriterad. Dessutom väntade jag hela dagen på ett samtal som aldrig kom, och istället fick jag ett sms som jag blev riktigt arg av. Plus att det var en av de där dagarna när det blir väldigt tydligt att barnens olika åldrar gör att det är svårt att hitta aktiviteter som passar alla.

Pricken över i var ändå att jag fick början till mjölkstockning när vi kom hem. Gunnar ammar ju väldigt oregelbundet numera, mest på nätterna men även några gånger under dagen. Och eftersom jag tydligen har världens känsligaste mjölkgångar så får jag lätt stockningar när det blir obalans mellan tillgång efterfrågan. Tror jag lyckades häva det med ett varmt bad, för Gunnar ville då inte samarbeta och amma lite extra. Hoppas på en bättre natt och en bättre dag imorgon.

Shopping, sushi och snäll i provrummet

En sån lyxsöndag! Judith gav mig i present när jag fyllde år att vi skulle gå och shoppa och äta lunch tillsammans, bara vi två. (Alltså exakt samma som hon fick av mig när hon fyllde år, dvs det var en uppskattad present.) Idag stack vi till Sickla på egen hand lagom till de öppnade vid kl 11, och sen gick vi i affärer, provade kläder och handlade. Och som vi handlade! Jag som aldrig brukar hitta något när jag väl får chansen att shoppa, lyckades med Judiths hjälp hitta shorts, t-shirts och två klänningar. Judith köpte tröjor med enhörningar och några örhängen.

Efter en dryg timme var Judith vrålhungrig, så vi tog en paus och åt sushi. Väldigt gott och lyxigt! Hon var en liten solstråle och vi satt och pratade om att flytta hemifrån och om småsyskonen och om vad vi hade handlat. Så himla mysigt att få en stund för oss själva.

Efter lunchen orkade vi några butiker till. Bland annat var jag tvungen att hitta nya badkläder. Jag provade några av både bikinis och baddräkter för att vara säker, och insåg snabbt att det är baddräkt som gäller framöver. Herregud, finns det något mer osmickrande än att prova badkläder i ett provrum? Allt ser bedrövligt ut och jag känner mig både fläskig och skrynklig. Men – och här kommer det riktigt fina – det var SÅÅÅÅ bra att ha med Judith i provrummet. För hur vill jag att hon ska tänka om sin kropp? Ska hon klaga på valkar, lår, bröst och mage om några år? Eller på en mage som burit barn, när hon blir vuxen? Nej, det var bara att tänka efter och säga vettiga grejer om badkläderna. “Den här var lite för liten över brösten”, “Den här modellen passade inte mig så bra” eller “Den här var fin!”. Och faktum är att det kändes bättre även för mig. Så när jag väl hittade flera baddräkter som passade helt okej, så blev jag glad och kände mig (ganska) fin. “Kolla, den här var ju jättesnygg!” sa jag och Judith blev stolt för det var en modell som hon hade hittat åt mig.

Alltså, det där med att var snäll mot sig själv och sin kropp, det är inte så dumt. Och framförallt är det något jag vill skicka med mina barn. Så dagens tips är att ta med sig ett barn i provrummet, helt enkelt. (Även om jag var väldigt glad att det var Judith som var med och inte Bertil eller Gunnar. Det hade i och för sig blivit billigare.)