Pausdag

En mellandag. Molnigt och knappt 20 grader, långt ifrån den härliga sommarvärme vi har vant oss vill. Vi åkte till Grundsund och frös en stund på den nybyggda lekplatsen, åt en glass och promenerade ner till hamnen. En lagom utflykt.

Resten av dagen har vi bara varit hemma. Barnen har lekt och ritat och jag vet inte vad vi andra gjorde men timmarna bara gick. Tyvärr slutade dagen med en stukad tumme för Sixtens del, så nu sitter vi i soffan och försöker få smärtan att ge med sig så att han ska kunna sova sen. Så bloggen får bli kort idag. Godnatt!

En egen strand och födelsedagstårta

Jag blir aldrig mätt på det här vädret. Sol, värme, sommar – det kan få hålla på för evigt för min del. Idag var vi på stranden vid Ögården för att få lite omväxling. Vi var helt ensamma där i nästan två timmar. Så ljuvligt! Det hade kunnat vara en avskild vik på en grekisk ö. Bada, plocka musselskal, äta kex, gräva i sanden. Jag njuter och har (nästan) redan glömt barnens surande på vägen dit och att Judith fick en allergisk reaktion av vattenmelonen…

På eftermiddagen firade vi min kusin Fredrik som fyllde år och blev bjudna på tårta. Judith, som förresten har namnsdag, åt tårta för allra första gången i livet. Hon var skeptisk först och ville inte prova, men så vågade hon ändå ta en tugga från Bertils tallrik. Och hon gillade det! Inga allergiska symptom fick hon heller. Så skönt. Bertil levde livet och styrde de fem tjejerna (9-15 år) i någon sorts Följa John-lek. En underbar syn. Gunnar hängde på så gott han kunde.

En lugn och skön dag. Härligt att vi har hittat semestertempot. Barnen använder sina mobiler så mycket mindre här. De har lärt sig flera nya patienser och Sixten har börjat kämpa med Rubiks kub. De läser och leker tillsammans. Jag önskar så att de kunde hålla kvar vid det när vi kommer hem, men jag vet att det är att hoppas för mycket.

Macken, bulan och besvikelsen

Ännu en stekhet dag, som vi tillbringade i Trollhättan. Vi hade stämt träff med en f.d. kollega till Andreas med familj, och då blev det parkhäng och utelunch. Jättetrevligt men jättevarmt. Lekplatsen var tipp-topp och riktigt uppskattad av alla – det var Roy & Rogers mack som hade förvandlats till en underbar lekstad med husvagn, Saaben, tankstation och trafikljus, och pricken över i var att man kunde sätta på musik och lyssna på låtarna inne i macken. Alla nöjda och glada.

Sen blev det lunch på uteservering med alla åtta(!!) barnen, och det var väl ungefär så avslappnat och lugnt som det låter. Vår träff avslutades inte helt perfekt, för Bertils tålamod inte räckte till för att vänta på hjälp med att komma ur vagnen utan han tippade huvudstupa rakt ner i trottoaren. Inte kul alls. Det gick ändå bra och bulan i pannan ser betydligt värre ut än hur han verkade tycka att det kändes. Andreas sprang och köpte en isglass för att kyla bulan, men den ville Bertil helst äta upp direkt. Så det värsta skriket berodde på att han fick vänta på glassen.

Idag var det dags för antagningsbesked för höstterminen. Jag sökte ju flera olika kurser, men ville i första hand gå en skrivarkurs på Linnéuniversitetet (på distans). Jag skickade in urvalsprov i april och insåg att det nog skulle vara svårt att få plats. Så drömde jag två gånger inatt att jag blev antagen, och pessimist som jag är drog jag slutsatsen att det betydde tvärtom. Tyvärr hade jag rätt. Och precis som jag förutspått så fick självförtroendet en törn. Dessutom kom jag inte heller in på mitt andrahandsval, en kort kurs i illustration. Jag blev antagen till några andra kurser, men det kändes just då ointressant. Först ville jag bara vara besviken och deppig och arg på mig själv en stund.

När jag fick tillgång till dator och kunde titta på reservplaceringarna, så blev jag både peppad och lite irriterad. På skrivarkursen var 30 st antagna och jag har reservplats nr 2. Såååå nära ju! Kunde jag inte bara fått plats 30 och fått bli glad och stolt istället? Nejdå, bara nära. Och illustrationskursen – reservplats nr 1! Men hallå?! Kom igen. Å andra sidan tänkte jag imorse, när jag otåligt väntade på beskedet, att jag är inne i något slag “no flow”. Så det var väntat. Nu måste jag ändå försöka bestämma vad jag ska tacka ja till och vad jag ska stå kvar som reserv på. Inte helt lätt.

Sommaridyll

Den här sommaren kommer vi att minnas som den varma och soliga. Idag har solen inte gått i moln en enda gång på hela dagen. Temperaturen har krupit upp mot närmare 30 grader. Det är magiskt. Som utomlands fast hemma. Känslan efter stranden idag var precis som att vara på semester vid Medelhavet.

Allt är inte magiskt bara för att vädret är fantastiskt, förstås. Jag har blivit lite förkyld och var väldigt trött och seg på förmiddagen. Medan Judith och Bertil åkte ut med båten med mormor och Nisse, så åkte vi andra till Fiskebäckskil. Jag orkade knappt med promenaden, och Gunnar var också trött och sov sig igenom hela utflykten.

Vi åt lunch hemma och efter det fick jag vila en stund. Det tog knappt en och en halv minut innan jag sov som en stock. När jag hade sovit i trekvart kändes livet lättare. Då gick vi till stranden och svalkade oss med ett bad. Bertil lekte i strandkanten och Gunnar plaskade som en tok. Han älskar verkligen att bada. Men efter en stund gnällde han och ville komma upp. Jag svepte in honom i en handduk och bar honom när vi vadade ut i vattnet. Han lutade huvudet på min axel och efter en kort stund somnade han. Bad och värme tar visst på krafterna.

På den korta promenaden hem från stranden stannade barnen i vägkanten och plockade vilda hallon. Sen la de patiens vid köksbordet, och Bertil sprang naken och lekte på gräset. Sixten plöjer böcker och barnen äter vinbär från busken utanför dörren. Det är en sådan idyll, som ett koncentrat av sommar.

Memory Lane

När jag var liten bodde jag i Uddevalla i fem år, från jag var nio till jag fyllde 14. Eftersom vi alltid har passerat det på vägen till Skaftö så har det ändå känts som att jag har haft en koppling kvar dit. Ett par enstaka kompisar från den tiden har jag också haft på sociala medier, och särskilt en som jag har hörts av med en del, Sarah. Vi har setts ett par gånger också, men det var flera år sen sist. Så slumpade det sig så att vi fick barn förra sommaren med bara några dagars mellanrum, och då har det varit extra kul att följas åt under det här året.

Idag gjorde vi äntligen slag i saken att träffas på riktigt. Dessutom kom en annan gammal klasskompis till oss med också, Kristian. Honom har jag inte träffat sen vi sågs en gång när vi gick i gymnasiet, alltså tjugo år sedan. Jodå, det finns en risk att man känner sig uråldrig när man tänker på saken. Men det var så himla kul att ses! Barnen lekte på lekplatsen, vi hade picknick och pratade ikapp. Steget är ju ändå inte så långt eftersom man tar del av glimtar ur varandras liv på Instagram, men det är förstås ändå massor att fråga och berätta om.

Det var märkligt att vara i Uddevalla, för det kändes både bekant och främmande på samma gång. Jag känner igen många platser men kan inte förstå hur de hänger ihop eller hur man hittar dit. Men det var många minnen som kom upp både när vi körde genom stan och förbi vårt gamla hus, och när vi pratade om kompisar och gamla tider. En fin dag!

Sixten och Judith stannade hos mormor och hade det bra här. Solen var tillbaka och under dagen har det blivit jättevarmt igen. Så på kvällen efter middagen gick vi ner till stranden och tog ett kvällsdopp. Det går inte att fånga på bild hur ljuvligt det var. Solen, havet, ljuset, lyckan hos barnen, värmen, himlen, känslan. Bilderna får påminna om allt det där i alla fall.

På eftermiddagen fick Gunnar förresten röda utslag på ryggen. Känner igen dem från Bertil och drar alltså slutsatsen att det var tredagarsfebern han hade. Lite utdragna tre dagar kan jag tycka, men ändå skönt att veta vad det var.

Bakslag, besök och buller

Det elfte budordet borde vara “Du skall icke ropa hej förrän du har sovit en hel natt.” För någon hel natts sömn fick vi då inte. Nejdå, Gunnar feber kom tillbaka och steg till 39 grader igen, sådär vi två-tiden då man bara vill sova. Nu fick han Alvedon direkt, men höll sedan igång i två timmar med omväxlande gnäll och skrik eller bara gny och sovvägran. Men under dagen har han i alla fall hållit sig feberfri, så snälla snälla SNÄLLA låt det hålla i sig nu. För nu börjar jag bli helt desperat efter efter ordentlig natt. En sån där vanlig där jag bara behöver vakna, byta sida och amma så att vi båda somnar om, sådär 5-6 gånger. En sån natt är allt jag begär.

På förmiddagen fick vi i alla fall påhälsning av Johan & Susanne och deras barn. Det är flott värre att man kan flytta med sina närmaste vänner hemifrån på semestern. Johans familj har nämligen också sommarstuga här på Skaftö, så då kan vi passa på att ses här också. Väldigt trevligt. (Det här är ju våra kompetenta kompanjoner i utnämningen av Årets sommardrink, som ni inte får glömma bort att testa!) Det blev en liten sväng till stranden och gemensam lunch, och barnen drog igång filminspelning som vanligt. Ena dottern blev kvar hela dagen och filmen blev bara längre och längre. Helt underbart när de kommer igång med sina kreativa idéer och bara kör.

Under eftermiddagen började molnen torna upp sig och åskan rullade i flera timmar. Till slut kom också regnet, ett sånt där hällregn som om dammluckorna öppnades, och det hände exakt samtidigt som glöden var klar för grillning. Barnen sprang glatt ut i badkläder och dansade och hoppade studsmatta i skyfallet innan middagen. När åskan kom för nära rusade de in.

Nu regnar det fortfarande, om än mer måttligt, och det är nog välbehövligt för gräs och växter. Bara det slutar tills imorgon så är det okej. Själv hoppas jag naivt på en god natts sömn.

På bättringsvägen

Puh, nu verkar det äntligen ha vänt och Gunnar är piggare igen! Fy vad jobbigt när de blir så där sjuka. Gav Alvedon igår kväll i förhoppning om att få sova, men på minuten fyra timmar efter att han somnade, vaknade han och var på väg att kräkas när febern började stiga igen. Så det blev ännu en vaknatt med knappt någon sömn efter kl 02.

Imorse var han helt sänkt, hängde som en liten trasa på min axel och somnade ifrån flera gånger. Inte ett spår av den livliga, nyfikna Gunnar som vi är vana vid. Eftersom han vägrade dricka och bara blev sämre så åkte vi till akuten i Trollhättan, där vi blev slussade vidare till en jourcentral. Krångligt när man är i ett annat landsting och inte ens vet vart man ska vända sig. Efter en dryg timmes väntan fick vi träffa läkare och kolla sänka, ta halsprov och lämna urinprov. (10 poäng för rutinerad mamma som samlade upp ett prov när han gick på pottan imorse!) Proverna visade inget, så det är bara ett vanligt förkylningsvirus – fast tydligen utan hosta, snor eller annat som jag brukar förknippa med förkylning.

Trots att han var feberfri tack vare Alvedon plus Ipren så var han ändå helt sänkt, både på jourcentralen och efter vi kom hem. Det var några oroliga timmar innan han äntligen började kvickna till och började leka lite. På kvällen har han varit mycket mer som vanligt igen och har både ätit och druckit lite, men han är fortfarande ovanligt trött. Nu håller vi tummarna för att det är över och att vi får SOVA inatt.

Sixten, Judith och Bertil hade det toppen med mormor och Nisse medan vi var borta. Lyx att ha barnvakt och slippa släpa med allihop på läkarbesöket. De var på stranden och badade, åt lunch och köpte glass på Lottas lada. En toppendag. Vi lyckades också ta oss till stranden på sena eftermiddagen, och även om jag inte hann doppa mig innan Gunnar blev ledsen och trött, så fick jag åtminstone svalka fötterna i saltvattnet.

Nu ser vi fram emot att äntligen få njuta av varma sommardagar, salta bad och att vara lediga tillsammans.

Liten sjukling och minimalt med sömn

Vi fick inte precis den starten på semestern som vi hade tänkt oss. Eftersom Gunnar ändå piggnade till lite efter bilresan igår tänkte jag att han nog var på bättringsvägen. Men då var det Judith som avslutade kvällen med att kräkas istället. Som tur var blev det inget mer av det, utan hon sov gott hela natten och har varit precis som vanligt idag.

Gunnar däremot blev inte bättre. Febern steg under kvällen och inatt var den uppe och vände på 40 grader. Jag sov i princip ingenting utan höll mig vaken för att ha koll på honom. Han sov, ammade massor och flämtade av febern. Jag hade bara Alvedon-suppar för högre vikt, så jag valde att avvakta med dem. Jag gillar inte alls heller de där snabba ner- och uppgångarna som det lätt blir om man börjar ge febernedsättande. Så jag baddade honom med en våt trasa på huvudet och ryggen, och så länge jag fortsatte med det så gick febern ner till omkring 39,2-39,5. Men tog jag bort trasan och tänkte somna till själv en stund så stack febern upp till 39,9 igen. Mellan kl 03-04.30 och kl 06-07 sov jag ändå lite. Man hinner å andra sidan med många poddar under en vaknatt, så lite lärde jag mig ändå.

Av förklarliga skäl var jag nära döden när vi gick upp. Som tur var fick jag sova nästan två timmar på förmiddagen, och sen slumrade jag i soffan med Gunnar på eftermiddagen. Så dagen har ändå gått okej. Men Gunnar är fortfarande febrig och inte riktigt sig själv. Han är pigg och glad mellan varven, men är ovanligt trött och har ingen aptit. Tur att jag har amningen att ta till fortfarande!

Idag har kusinerna kommit hit till Skaftö. Solen kom fram på eftermiddagen, lagom till att Sverige blev utslagna ur fotbolls-VM. Imorgon hoppas vi på en frisk familj så vi kan komma iväg en sväng till stranden.

Bilresa till sommarlandet

Vi lyckades ta oss iväg. Trots extremt dålig sömn, febrig minsting och allmänt kaos med packning och städning. Men vid klockan kvart i tio stycken satt alla sex i bilen och vi kunde rulla mot Västkusten.

Resan gick på det stora hela över förväntan. Bertil sov en bra stund i början av resan, vilket underlättade för samtliga inblandade. Gunnar sov också mycket, men det var ju egentligen inte bra på ett positivt sätt även om det underlättade bilresan. Han har haft temp mellan 38,5-39,1 grader under hela dagen och så här hängig har jag aldrig sett honom förut. Lilla Gnutten, så jobbigt att vara dålig! När han var vaken gnydde och gnällde han mest, och var så slö att han inte ens orkade lyfta huvudet i barnstolen för att titta i böckerna jag hade tagit med. Jag kämpade med att få honom att dricka och hålla honom på hyfsat humör. Som tur var piggnade han till betydligt när vi stannade och tog paus, annars hade jag blivit riktigt orolig.

När vi väl kom fram, 7 timmar efter avfärd, var alla trötta på att sitta stilla. Bertil och Gunnar dök rakt in i röda vinbärsbusken och Sixten och Judith testade nya studsmattan. Nu har vi ätit middag med mormor och Nisse, lekt och pratat, och nu är alla helt slut. Gunnar har däckat i min famn och Judith ligger utslagen i soffan. Nej just det, en person är pigg. Bertil. Får se om vi lyckas få honom att somna före midnatt…

Edit: Åh, det här blir ju bara bättre. Judith skulle precis gå och sova, och då kräktes hon… Härlig start på semestern!

Semester, städning och stukning

Hurra, nu har Andreas äntligen semester! Fem härliga lediga veckor tillsammans.

Idag kör vi järnet – tvätta städa packa rensa handla fixa mata plocka lägga vika sortera stänga slänga – utan att andas emellan. Imorgon styr vi mot Västkusten. Det ska bli så härligt. En kompis till mig ska låna vårt hus när vi är borta, så vi vill så klart städa och göra fint för dem. Då har man fullt upp inför avresan. Och så hade det blivit oavsett när vi skulle åka, för med fyra barn hemma blir det stökigt direkt man har städat klart, så det måste göras kvällen innan vi åker.

De två stora har varit på Gröna Lund med församlingen idag, på sommarlovsskoj för typ mellanstadiet plus minus ett par år. Samtidigt var jag med de små och träffade en kompis och hennes dotter i Sickla strandpark. Väldigt trevligt! Men allt har gått lite långsammare än vanligt för mig idag, för jag lyckades stuka ena lilltån riktigt ordentligt igår kväll. Först kunde jag inte ens gå, men efter en natts vila har jag iallafall kunnat stödja på foten. Så jag har haltat fram idag med min stackars tå som börjar skifta i lila. Så kan det gå.

Nu har Gunnar råkat somna i mitt knä när han ammade. Inte alls enligt plan. Hur ska jag nu kunna vika tvätten, rensa kylen, dammsuga köket och hallen, packa matsäck och leta upp badkläderna? Vi får se hur mycket som återstår att göra imorgon bitti…

Edit: Nu vet jag varför Gunnar råkade somna sådär. Feber, 38,9 grader, och helt utslagen. Lilla skrutt. Får se hur det blir med att åka imorgon.