Då: Tänk om ett år…

För ett år sedan gick jag med min enorma mage och väntade. Väntade på bebisen och väntade på telefonsamtal. Så ringde de från BB Stockholm på morgonen och sa att idag har vi plats för dig, ni är välkomna hit vid kl 14. Av olika skäl hade det blivit bestämt att förlossningen skulle sättas igång. Nu var det BF+2 och äntligen dags. Blandade känslor av förväntan, spänning och oro, samtidigt som det kändes overkligt att veta att bebisen snart skulle komma.

Jag minns att vi åt lunch och tog en promenad för att få Bertil att sova middag. Andreas och jag gick och pratade. Vi har ett intensivt år framför oss, konstaterade vi. Det hade vi rätt i. Men tänk om ett år, sa jag. Tänk när lillebror ska fylla ett år och Bertil och han kan börja leka, när han kan kanske gå, när han inte är en pytteliten bebis längre. Då har vi gjort det här första året. Då vet vi vem lillebror är, vi har lärt känna honom och han kommer vara en självklar del av vår familj.

Och nu är det gjort, det första året med lillebror, som blev just Gunnar. Vilket år! Javisst har det varit intensivt, men också så roligt. Han har vuxit och blivit en egen liten person med massor av vilja och bus i kroppen. Han kan gå sedan länge, och Bertil har han lekt med och bredvid sedan han kunde börja ta sig fram. Imorgon firar vi Gunnars födelsedag och sen ser vi fram emot nästa år tillsammans. Det lär inte bli lugnare precis, men säkert ännu roligare!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *