En egen strand och födelsedagstårta

Jag blir aldrig mätt på det här vädret. Sol, värme, sommar – det kan få hålla på för evigt för min del. Idag var vi på stranden vid Ögården för att få lite omväxling. Vi var helt ensamma där i nästan två timmar. Så ljuvligt! Det hade kunnat vara en avskild vik på en grekisk ö. Bada, plocka musselskal, äta kex, gräva i sanden. Jag njuter och har (nästan) redan glömt barnens surande på vägen dit och att Judith fick en allergisk reaktion av vattenmelonen…

På eftermiddagen firade vi min kusin Fredrik som fyllde år och blev bjudna på tårta. Judith, som förresten har namnsdag, åt tårta för allra första gången i livet. Hon var skeptisk först och ville inte prova, men så vågade hon ändå ta en tugga från Bertils tallrik. Och hon gillade det! Inga allergiska symptom fick hon heller. Så skönt. Bertil levde livet och styrde de fem tjejerna (9-15 år) i någon sorts Följa John-lek. En underbar syn. Gunnar hängde på så gott han kunde.

En lugn och skön dag. Härligt att vi har hittat semestertempot. Barnen använder sina mobiler så mycket mindre här. De har lärt sig flera nya patienser och Sixten har börjat kämpa med Rubiks kub. De läser och leker tillsammans. Jag önskar så att de kunde hålla kvar vid det när vi kommer hem, men jag vet att det är att hoppas för mycket.