På bättringsvägen

Puh, nu verkar det äntligen ha vänt och Gunnar är piggare igen! Fy vad jobbigt när de blir så där sjuka. Gav Alvedon igår kväll i förhoppning om att få sova, men på minuten fyra timmar efter att han somnade, vaknade han och var på väg att kräkas när febern började stiga igen. Så det blev ännu en vaknatt med knappt någon sömn efter kl 02.

Imorse var han helt sänkt, hängde som en liten trasa på min axel och somnade ifrån flera gånger. Inte ett spår av den livliga, nyfikna Gunnar som vi är vana vid. Eftersom han vägrade dricka och bara blev sämre så åkte vi till akuten i Trollhättan, där vi blev slussade vidare till en jourcentral. Krångligt när man är i ett annat landsting och inte ens vet vart man ska vända sig. Efter en dryg timmes väntan fick vi träffa läkare och kolla sänka, ta halsprov och lämna urinprov. (10 poäng för rutinerad mamma som samlade upp ett prov när han gick på pottan imorse!) Proverna visade inget, så det är bara ett vanligt förkylningsvirus – fast tydligen utan hosta, snor eller annat som jag brukar förknippa med förkylning.

Trots att han var feberfri tack vare Alvedon plus Ipren så var han ändå helt sänkt, både på jourcentralen och efter vi kom hem. Det var några oroliga timmar innan han äntligen började kvickna till och började leka lite. På kvällen har han varit mycket mer som vanligt igen och har både ätit och druckit lite, men han är fortfarande ovanligt trött. Nu håller vi tummarna för att det är över och att vi får SOVA inatt.

Sixten, Judith och Bertil hade det toppen med mormor och Nisse medan vi var borta. Lyx att ha barnvakt och slippa släpa med allihop på läkarbesöket. De var på stranden och badade, åt lunch och köpte glass på Lottas lada. En toppendag. Vi lyckades också ta oss till stranden på sena eftermiddagen, och även om jag inte hann doppa mig innan Gunnar blev ledsen och trött, så fick jag åtminstone svalka fötterna i saltvattnet.

Nu ser vi fram emot att äntligen få njuta av varma sommardagar, salta bad och att vara lediga tillsammans.