Svettigt värre

Hemma i Nacka igen. Det var den varmaste bilresan jag har gjort. Så vidrigt klibbigt och svettigt. Omkring 30 grader ute hela vägen och trasig AC på det, så kan ni ju gissa själva hur härligt det var…

Bäst på resan var vårt lunchstopp på en camping vid sjön Skagern. Det var så vackert, en stor sjö med klart vatten, mjuk sandbotten och långgrunt. Vi åt matsäck och badade en lång stund. Välbehövlig paus på vägen. Sen tog vi oss till Arboga, där vi fick stanna och tanka, äta glass och köpa dricka. Också välbehövligt.

Efter det andra stoppet somnade Gunnar i bilen (för andra gången) och sov tills vi kom fram. Det betyder att han sov middag mellan kl 16-17.30. Skönt då. Outhärdligt nu. Klockan är 22.20 och båda de små är fortfarande vakna. Andreas och jag är helt slut och genomsvettiga. Nu vore det skönt att sova.

Det härliga med att komma hem var att mötas av ett nystädat hus och fina tack-för-lånet-presenter. Och att jag tycker att vårt hus är ganska fint. Sen tog det stopp. Det är kvavt och klibbigt, packningen svämmar över, Gunnar är som en duracell-kanin som har druckit RedBull, det nyss nystädade huset är redan stökigt, tjafs med stora barnens pappa, jag är ledsen över att Sixten inte vill vara här, för trött för att packa upp, för less för att orka laga mat… Jag längtar tillbaka till sommarstugan, havet och Västkusten.

Slutet gott

Sista dagen på Västkusten för den här sommaren. Imorgon kör vi hem till Stockholm. Det känns som innan hemresan från en chartervecka. Vi gick ner till stranden på eftermiddagen och tog ett sista bad. Promenerade hem i handduken och duschade av mig saltet. Skulle bara satt på mig långbyxor också, så hade jag varit redo för flyget hem. Samma vemodiga slut-på-semestern-känsla. Lika motvilligt känns det att åka härifrån. Tror nog aldrig jag varit mindre sugen på Stockholm än jag är just nu. Samtidigt vet jag att det ändå kommer vara ganska skönt att kliva in i vårt eget hus, sova i vår egen säng och slippa ha alla grejer i resväskor.

Vi fick i alla fall en extra härlig avslutning på våra dagar här eftersom vi fick besök av våra vänner Per och Sara och deras barn. De kom igår lagom till Gunnars kalas och stannade kvar över natten. Vi hälsade på dem förra veckan, men det var så kul att få mer tid tillsammans. Och roligt att få visa upp sommarstället för dem! Vi har hunnit bada, äta frukost, lunch och middag, dricka bubbel, prata, klättra i berg och fika, och barnen har lekt non stop.

Så även om det är med en stor portion vemod som jag sätter mig i bilen imorgon, så har vi verkligen haft underbara sommarveckor här i år. Fått allt det bästa av Västkusten och sommar-Sverige, av familj, vänner och bekanta, av sol och salta bad, av värme och åskväder, av hallon och björnbär, fika, middagar, lediga dagar och massor av tid tillsammans. Allt har inte varit kul och enkelt varje dag förstås, men det är det ju knappast hemma heller. Somnar tacksam ikväll för allt vi har här på den bästa sidan av Sverige.

Kalas med frukttårta och paket

Nu har Gunnar blivit riktigt firad på sin ettårsdag. Imorse fick han presenter av oss i familjen, och på eftermiddagen blev det kalas med släkten plus Gunnars faddrar som kom hit. En riktigt mysig dag!

Gunnar såg ganska undrade ut när vi började sjunga och gav honom paket, men med två hjälpsamma storasyskon gick det ju bra att öppna. Pussel, böcker kläder och leksaker fick han, men själva papperet var lika spännande.

Till kalaset bakade vi kladdkaka, men jag gjorde även en frukttårta. Jag skar vattenmelon i tårtbitar och byggde upp en tårta och sen dekorerade jag med jordgubbar, vindruvor, nektariner och nyplockade björnbär. Den blev fin och gjorde succé hos Gunnar. Och det är ju det som räknas när man är födelsedagsbarn!

07.36 Nyvaken och på minuten ett år gammal.

Gunnar 1 år

Tänk att ett helt år sedan har gått sedan jag höll dig i famnen för första gången. Älskade lilla Gunnar!

Efter hjälp på traven med lite medicin, många uppgivna tårar och två långa promenader en vacker sommarkväll längs vattnet bortanför Danderyds sjukhus så kom förlossningen igång. När den väl tog fart så gick det ganska fort, knappt fyra timmar. Men den lilla bebisen trilskades och låg med ansiktet vänt åt fel håll, så det var kämpigt värre att få ut honom. Barnmorskan ville skynda på för att han verkade stressad i magen, så jag trodde han skulle vara medtagen när han kom. Men inte då. Han skrek precis med en gång och passade på att kissa när han lades på min mage. Fin färg och stark röst. Mycket hår och olik storebror. 3305 g och 50 cm lång var han när han föddes, kl 07.36 den 29 juli 2017.

Sedan dess har mycket hänt förstås. Först amning i tid och otid, magont och oroliga kvällar. Efter några månader mycket nöjdare – pigg och aktiv och alltid leende. Världens härligaste smilgropar. En badälskare. Orädd och framåt. Tidig med att åla, krypa, dra sig upp till stående. Alltid nyfiken på att se mer. Snabb med att lära sig gå och nu till ettårsdagen har han fått upp både fart och balans, och är dessutom alldeles för bra på att klättra. Han älskar att titta på djur, dansa till musik, äta bär och busa. Mest av allt älskar han sina syskon, ingen får mer skratt än dem. Han gillar inte att sitta stilla, byta blöja eller bli påklädd. När han blir tillsagd tittar han och skrattar och springer åt andra hållet. Han håller oss sysselsatta för jämnan och känns som en liten virvelvind. Vi älskar honom från topp till tå, från det rödlätta håret till de snabba små fötterna och allt mjukt och busigt och gosigt däremellan.

Grattis älskade Gunnar på din ettårsdag!

Från nyfödd till ett år, en bild i månaden.

Regntung dag

Usch, det här har varit en tung och jobbig dag på många sätt. Trots att det var blåsigt så var det 28 grader varmt och klibbigt som i tropikerna. Huvudvärken från igår var minst lika illa idag. Jag fick i alla fall chansen att vila en stund på förmiddagen, så med två Alvedon och en halvtimmes sömn så mådde jag bättre.

På eftermiddagen lyckades vi efter mycket om och men ta oss iväg och handla för födelsedagskalas och kommande dagar. Det var en sällsynt stökig tillställning med två små barn som mest gnällde och skrek och två stora barn som försökte hjälpa till efter bästa förmåga.

Lagom till att vi kom hem så kom regnet. Det fullständigt hällde ner i nästan två timmar och åskan rullade fram och tillbaka över oss. Andreas, Sixten, Gunnar och jag hamnade i vårt hus, så vi passade på att spela kort och sjunga en stund. Dagens mysigaste stund.

Nu på kvällen blev Sixten hämtad av sin pappa. Han har längtat hem sen vi möttes i torsdags, och han var inte alls sugen på att åka hit till Skaftö igen. Han vill hem till Stockholm och sin egen säng, sina grejer och sin dator. Det kan jag förstå. Men det gör så ont i hjärtat att han väljer att åka härifrån istället för att vara med oss. Det har verkligen lagt sordin på hela dagen. Det värsta – men också väntade – var att han ändå blev jätteledsen och grät när han skulle åka iväg med Emil. Det här river upp många gamla jobbiga känslor hos mig, och jag önskar att jag kunde hantera dem bättre. Men det är svårt. Som en föraning om hur det kommer bli, att han kommer välja att vara hos sin pappa mer och mer. Jag förstår att det är enklare för honom att vara där, även om jag vet att han trivs hos oss också. Men just nu är jag bara ledsen.

Imorgon får bli en bättre dag. Då fyller ju Gunnar ett år och vi ska ha lite kalas. (Utan Sixten är det enda jag kan tänka på just nu…) Det blir bra.

Då: Tänk om ett år…

För ett år sedan gick jag med min enorma mage och väntade. Väntade på bebisen och väntade på telefonsamtal. Så ringde de från BB Stockholm på morgonen och sa att idag har vi plats för dig, ni är välkomna hit vid kl 14. Av olika skäl hade det blivit bestämt att förlossningen skulle sättas igång. Nu var det BF+2 och äntligen dags. Blandade känslor av förväntan, spänning och oro, samtidigt som det kändes overkligt att veta att bebisen snart skulle komma.

Jag minns att vi åt lunch och tog en promenad för att få Bertil att sova middag. Andreas och jag gick och pratade. Vi har ett intensivt år framför oss, konstaterade vi. Det hade vi rätt i. Men tänk om ett år, sa jag. Tänk när lillebror ska fylla ett år och Bertil och han kan börja leka, när han kan kanske gå, när han inte är en pytteliten bebis längre. Då har vi gjort det här första året. Då vet vi vem lillebror är, vi har lärt känna honom och han kommer vara en självklar del av vår familj.

Och nu är det gjort, det första året med lillebror, som blev just Gunnar. Vilket år! Javisst har det varit intensivt, men också så roligt. Han har vuxit och blivit en egen liten person med massor av vilja och bus i kroppen. Han kan gå sedan länge, och Bertil har han lekt med och bredvid sedan han kunde börja ta sig fram. Imorgon firar vi Gunnars födelsedag och sen ser vi fram emot nästa år tillsammans. Det lär inte bli lugnare precis, men säkert ännu roligare!

Värmeslagna

Strand och bad, hem och äta lunch och vila, sen strand och bad igen. Det var vad vi mäktade med i dagens värme. Runt 30 grader idag, och fastän jag har druckit massor (tycker jag) så fick jag ändå dunderhuvudvärk lagom till middagen. Nu har den lättat lite, men inte helt. De två små sover, helt utmattade av sol och hetta.

De två stora barnen är också ganska slagna. De åkte ut med båten med mormor och Nisse, och det som vi trodde skulle vara ett par timmar med fika och ett bad blev åtta timmar på sjön. Sixten och Judith och deras kusiner halvsov vid matbordet. Jag har sällan sett dem så slutkörda. De kommer sova gott inatt. (Judith och Hilma vill sova på studsmattan. Eftersom Judith inte klarar att ens sova i ett eget rum så är jag skeptisk till hur det ska gå. Eller rättare sagt – jag vet exakt vad som kommer hända. Frågan är bara hur många minuter det tar innan de kommer in.)

Onsala – Skaftö på 6 timmar

Förflyttningsdag. Packade ihop alla våra grejer hos farmor Yvonne i Onsala och stuvade bilen full. Sen tog vi oss i etapper till Skaftö. Först Kungsbacka för att köpa några presenter till blivande ettåringen, sen mötte vi upp Sixten och Judith som kom från Skåne med sin pappa vid Kungsbackamotet. Lunch på McDonalds innan vi körde norrut.

Vi kom knappt till Kungälv innan vi behövde stanna för att Gunnar var så ledsen. Då hade jag strax innan sagt att det är så mycket enklare att åka bil med honom numera. Och det är det ju, även om han tröttnar ibland. Vi pausade, och tankade bilen (med bensin) och Gunnar (med klämmis). Sen kunde vi åka vidare och Gunnar somnade som tur var. Nästa stopp var Uddevalla och en väldigt rörig inköpsrunda i mataffären, innan sista halvtimmen i bilen hit till Koskär.

Här är det varmt förstås. Vi har hunnit med en kvällsbad, middag med mormor och kusinerna och sedan en promenad för att få de små att somna. Det känns som en väldigt härlig grej att vi kan få dem att somna samtidigt som vi får gå en sväng. Det är något som jag verkligen har saknat.

Nu ska även de stora i säng, och gärna jag också. Natten till idag var ingen höjdare. Precis när jag var på väg att somna så bet Gunnar mig när han ammade i sömnen, så illa att det började blöda. (Det var för övrigt även så han väckte mig kl 6 på morgonen. Det har aldrig hänt förr.) Det gjorde helt sjukt ont, och sen vågade jag inte amma på det bröstet på hela natten. Det var Gunnar inte särskilt nöjd med, och inte jag heller. Snart tar jag fajten och avslutar det här nattsnuttandet.

Apropå ingenting – Bertils roligaste kommentar idag: “Jag kan också prata spanska. Flamingo!”

Same old, same old…

Det börjar väl bli tjatigt vid det här laget, men vi har haft det varmt idag också. Och vi har badat i havet. Det var skönt. Vi har också varit på Noas ark en stund och lekt i skuggan (nödvändigt!), och så en sväng till Gottskär för glass på Tre Toppar. Jag valde choklad och polka. Jag vet nu varför jag inte brukar välja just polka. Det är en god smak, men omöjlig att kombinera. När jag kom till chokladen var ju som att äta glass direkt efter tandborstningen. Ej bra glassupplevelse. Bertil kom på något obegripligt sätt ihåg att man kunde köpa regnbågsglass just i Gottskär, vilket han aldrig någonsin har bett om tidigare. Det gjorde Judith förra sommaren – är det ens möjligt för honom att minnas det??? Så han kunde inte välja någon glass på Tre Toppar utan var tvungen att gå till den andra glasskiosken. Precis som storasyster alltså.

På kvällen middag och därefter kvällspromenad med bättre utfall än igår, dels för att barnen åt av middagen och för att båda somnade inom tio minuter på promenaden. Nu ett glas vin och skrivstund på altanen i 25 graders värme.

Imorgon åker vi från Onsala, hämtar upp Sixten och Judith på vägen och kör tillbaka till Skaftö. Det har varit härliga dagar här, men tiden har förstås gått för fort. Jag vill bara att sommaren ska vara för evigt. Inget nytt alltså.

Kvällspromenad Deluxe

En helt vansinnigt vacker kvällspromenad. Barnen somnade till i bilen på väg hem från kalaset, så jag förstod att de skulle somna sent. Tog därför en promenad vid kl 20.30 och var tillbaka strax efter kl 22. Vi gick ner till stranden vid Röda Holme och det var sagolikt vackert. Nästan overkligt. Magiskt. Spegelblankt hav och varmt i luften. Barnen fick plaska i strandkanten. Vilken kväll!

Promenaden gör sig extra bra på bild, eftersom man då slipper höra Bertil a.k.a. Kommentatorspåret och Gunnar a.k.a. Falsettskriket. Men trots det, och trots att de inte somnade på hemvägen utan flippade ur helt båda två, så var det ännu ett ljuvligt sommarminne att spara till mörka vinterdagar. Åh vad jag älskar älskar älskar Västkusten just nu!