Svalare tider

En molnigt eftermiddag och en regnskur är allt som krävs för att få mig att tappa hoppet om sommaren. Jag vet, det är helt orimligt att tro att värmen och solen skulle stanna för evigt. Men ändå – besvikelsen kändes i hela kroppen när jag var tvungen att leta fram långärmade tröjor och strumpor till barnen. Imorgon börjar barnens sommarlov och precis då vänder vädret. Så onödigt och orättvist. Prognosen ser ostadig ut r den kommande veckan, och på midsommarafton lovas just nu 13 grader och hällregn. Ordning återställd, med andra ord.

Många känner sig säkert tacksamma och nöjda efter alla solig dagar. Tacksam är jag också, men långt ifrån nöjd. Jag inser att jag aldrig blir mätt på sommar. Det finns ju en anledning till att bloggen heter som den gör. Never Enough Summer, för jag får aldrig nog. Det är så här livet borde vara. Så nu känner jag mig lite nedslagen och trött, och längtar inte alls efter att dra på mig jacka och stå på skolgården och frysa på skolavslutningen imorgon förmiddag.

Förutom vädermelankolin så har dagen varit bra. Bertil ritade en teckning och plockade några blommor till sin kompis som fyllde två år idag, så vi gick förbi och sa grattis. Sen fick vi sällskap till parken av dem och vad där en lång stund och lekte. Det var trevligt, med undantag för att Gunnar lyckades ramla och slå sig så han började blöda i munnen, inte en utan två gånger. I övrigt har det inte hänt så värst mycket spännande. Jo, att Gunnar fick röda utslag runt munnen när vi testade med lite ägg i paneringen till middagen. Det var visst inte hans dag idag.

Jag håller förresten på att rensa ur min gamla iPhone för att lämna den vidare till Sixten. Då hittade jag ett litet ljudklipp från förra året, då Andreas hade tagit min mobil och spelat in när vi var hos barnmorskan och lyssnade på Gunnars hjärtljud. Så häftigt att höra nu! Låter som en liten galopperande häst. Tänk att vi inte kände honom ännu, och nu är han den mest självklara i världen. Gosiga Gunnar!

Födelsedagsteckning / Parkhäng / Kameralek