Terminsslut och terapi

Trött och ont i huvudet, är min status just nu. Men det har varit en bra dag, så det kan väl vara okej. Vi har varit på öppna förskolan för sista gången den här terminen. Bertil var i högform och lekte och pysslade och var med på sångstunden med stor entusiasm. Gunnar var nöjd så länge jag var inom räckhåll och han gick omkring och utforskade olika grejer (och klättrade på stolar…). Men så fort det var jag som tog några steg bort från honom så började han gråta direkt. Jag skulle gissa att världen känns väldigt stor nu när han precis har lärt sig gå, så det är bäst att hålla koll på att jag eller Andreas är nära hela tiden.

På eftermiddagen lämnade jag över barnen till Andreas och åkte till min terapeut. Jag var där förra veckan också, känns så lyxigt att unna mig ett par tillfällen med Maria innan sommaren. Det fanns som vanligt massor att prata om, men mest fokus la vi på att prata om olika spår att fundera kring när det är dags att börja jobba igen. Det har varit lite ångestladdat för mig när Andreas och jag har diskuterat det, för på ett sätt vill jag ju bara fortsätta vara hemma med mina småtroll. Men det ska ju Andreas också få möjlighet att vara, men när och i vilken omfattning har vi inte kommit fram till ännu.

Det som var bra efter förra veckans terapi var att det inte längre kändes bara hemskt att tänka på jobb, utan också lite roligt och utmanande. Så nu har jag flera olika tankar som jag ska utforska mer och känna efter vad jag skulle vilja göra. Jag har ju ett roligt jobb som jag trivs med på många sätt, och som jag ändå utgår från att jag ska gå tillbaka till, men jag vill ändå ta chansen att fundera över vilka andra alternativ som är möjliga. Det får ta sin lilla tid. Och det går bra mycket lättare när jag inte får panik och stänger av hjärnan så fort ämnet kommer på tal.

Men nu behöver hjärnan uppenbarligen vila. Ingen lindring trots två Alvedon, så då är det nog bara sömn som hjälper. Godnatt!

Trädgårdshäng på kvällskvisten