Pannkaksfredag

En dag när man orkar steka pannkakor att ta med till lunch, den måste per automatik räknas som lyckad. Så det här var en bra dag. Nu låter det som att katastrofen lurar runt hörnet, men det gör den faktiskt inte. Det har varit en bra dag helt enkelt.

Först stekte jag nämnda pannkakor (amerikanska, för några tunna pannkakor har jag sannerligen varken tid eller tålamod att göra), och sen åkte vi till öppna förskolan. Andreas jobbade där idag och då är det extra trevligt att vara med. Vi har ju gått mycket under våren, oftast minst en gång i veckan, vilket betyder att jag känner till många föräldrar. Så det blir mycket trevligt prat medan barnen leker.

Efter förskolan åkte vi till Sickla, där jag inhandlade en ny mobil. Den väntar fortfarande på att packas upp. Så nu ska jag ta steget från iPhone till Android. Det känns ju nästan nervöst. Jag kommer troligtvis inte ens fatta hur man låser upp telefonen. Det kommer också bli tydligt hur mycket som är sparat i min gamla mobil – lösenord, nätverk, bank-id, foton, appar, poddar, kalendern… Det blir nog en liten startsträcka innan jag är igång. Dags att ta tag i det nu när Gunnar har somnat.

Gunnar har förresten verkligen kommit igång att gå nu. Det går fortfarande snabbast att krypa, men han väljer allt oftare att ställa sig upp och promenera mellan grejer. Han ser så gullig ut, en liten minimänniska på två ben. Idag kom han också på hur man öppna sopskåpet under diskbänken. Toppen! Och så kom jag på honom med att lägga mina skor i en stor kasse. Vi får nog snart ägna mycket tid åt att leta efter grejer som han har gömt. Eller slängt.

Vi väntar förresten otåligt på svar från skolan angående ledighet för Sixten och Judith för att åka med till Australien. Vi trodde – naivt kanske – att det inte skulle vara så märkvärdigt. Men just nu ser det lite mörkt ut. Vi har fått ett “typ halvt nej” men med en liten öppning om vi kan hitta någon annan lösning. Fy vad det känns som att det är motigt i den här planeringen! Nästan så jag börjar tvivla på om det ens är meningen att vi ska åka. Men drömmen lever än.