Fredag och fler steg

Nu har vi haft sommarvärme så länge att jag har börjat göra inneaktiviteter med barnen trots att solen skiner. Så idag var vi på öppna förskolan hela förmiddagen och över lunchen. Lugnt och mysigt där en sån här solig dag. Sen åkte vi bussen hem och båda barnen råkade somna. För Gunnars del var ju meningen men Bertil smygsomnade medan jag var tvungen att ringa ett samtal. Det betyder att det blir en sen kväll, nu är klockan nästan 21 och Gunnar har precis somnat i min famn och Andreas nattar Bertil fortfarande.

Kvällen har bjudit på svamprisotto (den var enligt Bertil jätte-jätte-inte god), lite glass med hallon (inga protester från Bertil här), en kvällspromenad (Gunnars tur att protestera) och ett kök fullt av disk (en tyst protest från oss vuxna i form av att vi ignorerar den).

Men roligast idag är ändå att Gunnar har börjat gå! Heja heja! Han kom igång lite igår eftermiddag, men idag har han plötsligt släppt taget flera gånger och gått 5-10 steg. Det ser så himla häftigt ut, som världens svåraste balansakt. Han ramlar ofta, och ibland råkar Bertil knuffa till honom. Men han ser stolt och glad ut! Sötast var ändå när han gick efter Bertil och ögonen lyste på honom. Bertil såg också glad och lite överraskad ut. Imorgon hoppas jag hinns fånga det på film! Det tar säkert några veckor innan han är stadig och väljer att gå framför att krypa (som han gör snabbt som en vessla), men nu är han verkligen på gång! Det ska bli skönt när han går ordentligt, särskilt utomhus, men samtidigt känns det vemodigt att han redan är så stor och att vi snart inte har något krypbebis i huset längre. Det är som vanligt blandade känslor när barnen växer.