Kvällskaos

Just nu vill jag bara ha en liten, liten paus. För andra kvällen i rad så vägrar Gunnar somna, utan är som en Duracellkanin som druckit RedBull. Jag har börjat begränsa hans dagsömn en del, men måste nog ta i lite mer. För det här orkar jag inte med.

Samtidigt kör Judith sin kvällsgrej för jag vet inte vilken gång i ordningen. Hon förhalar läggningen in i det längsta och när hon till slut motvilligt går in och lägger sig frågar hon “Kommer ni också och lägger er alldeles strax?”. Hon sover ju med oss i vårt rum, bredvid vår säng. Eller typ i samma säng, för den är samma höjd och står knappt 5 cm ifrån. Och när vi inte går och lägger oss exakt samtidigt så börjar hon gråta inne i sovrummet tills vi kommer dit, och hon kan omöjligt somna för allt är så läskigt och hon vill inte vara ensam. (Hon är inte ens ensam. Bertil sover tätt intill henne, men det hjälper inte heller.) Ja, det är så klart synd om henne som är ledsen, men till slut räcker tålamodet inte till åt alla anpassningar och allt curlande som krävs. Så nu har vi bråkat och blivit sams.

Idag – precis som igår – gav jag helt enkelt upp och gick och la mig. Nu har Gunnar somnat vid bröstet och Judith verkar också sova. Skönt det i alla fall. Hade en del andra grejer som jag tänkte på under dagen att jag skulle skriva om. Men nu är orken slut för idag och jag får hoppas att det snart blir lite mer tid för bloggen igen.

Gunnar är pigg. Jag känner mig mer som enhörningen, en heliumballong som luften sakta pyser ur.