Den som väntar på nåt gott

Idag lämnade vi det blommande körsbärsträdet och åkte ända in till stan. Jodå, någon gång om året händer det. Men jag brukar undvika det så långt det går.

Men nu hade vi roliga grejer som väntade. Och som vi hade väntat. När Andreas fyllde år – i mitten av december alltså – så fick han varsin upplevelse av var och en av oss. Bertils present var ett besök på Skansen för att titta på djuren, men vi avvaktade med besöket tills vädret var bättre. Då får man som bekant vänta länge här. Nu var det i alla fall garanterat snöfritt och vi fick en underbar sommardag på Skansen. Så värt att vänta på!

Bertil var peppad som bara den. Han pratade om björnar, älgar och vargar, och som förälder blir man ju lite nervös att alla djuren ska ligga och sova när vi väl kommer. Men icke. Vi såg en älg som duschade sig i vattenspridaren, fyra björnungar som busade och klättrade i träd, en varg som strosade omkring, ett lodjur på vaktpost, en hel flock pyttesmå fågelungar, killingar, renkalvar, vildsvinskultingar och mycket mer. Full pott. Plus att vi åt glass, läste karta, lekte på lekplats och åkte jättelång rulltrappa.

Gunnar tyckte tydligen också att Skansen var årets höjdpunkt, och för att inte missa något höll han sig vaken i princip hela tiden. Han tog en powernap på 30 minuter vid lunch, men det var allt. Han är desto tröttare nu. Bertil var också helt slut på kvällen och gnällde i ett, och även Andreas och jag är ganska utmattade efter en varm dag utomhus. Men så härligt det var! En sommarmåndag med 25 grader varmt, knappt något folk och massor av djur. Plus att vi fick dofta på årets första syrén. Mer kunde vi inte önskat oss.