Blomningstid

Idag pustar jag ut lite grann. Sixten var tillbaka i skolan efter mycket pepp och stöd, både från oss och från sin fantastiska lärare. Dagen hade gått bra och nu är det långhelg då han och Judith är hos sin pappa, så då får de koppla bort tankarna på skolan ytterligare några dagar. Jag och småttingarna har varit i parken och lekt med kompisar, plus en sväng till bibblan. En bra dag med betydligt mindre bråk och skrik än igår. Välbehövligt på alla sätt.

En god vän, som också delar min avsky för vinter och allt som hör därtill, la upp en bild på sitt blommande körsbärsträd på Insta idag. Hon skrev att det under flera månader var en längtan, som nu är verklighet. Jag känner precis samma sak. Hennes bild påminde mig om att pausa lite. Titta upp på de blommande träden och bara njuta av att det är ju NU! Våren händer just nu. Det är de här dagarna jag har längtat så intensivt efter ända sen i höstas. Plötsligt tar jag det bara för givet. Jag behöver nypa mig mentalt i armen för att inte glömma bort att insupa, njuta, till fullo omfamna att de ljusa, varma, soliga dagarna händer precis nu. Och då är det ju alltigenom underbart! Det är första gången jag ser vår trädgård i vårkläder. Tulpanerna i rött och gult, plommonträdets tusentals vita blommor, körsbärsträdets rosa blommor som är någon dag ifrån att slå ut. Jag max-power-njuter.

Det kan vara svårt att njuta på beställning. Ta till vara på tiden. Carpe diem och allt det där. När det gäller vår, blommor, sol och värme tycker jag det är lätt. Kanske för att det är så flyktigt, snabbt går blomningen över i gröna blad som vara hela sommaren. Svårare är att njuta av småbarnstiden. Den är intensiv som en japansk körsbärsblomning, men pågår i flera år. Och fast barnen är söta som små perfekta rosa blommor så blir det lite mycket när man hör “Mamma!” i olika tonlägen från morgon till kväll, varvat med gnäll och tjut från minstingen så fort jag sätter ner honom på golvet. Men här kan jag också power-njuta ibland. Som när de skrattade med varandra och delade filt i vagnen på kvällspromenaden. Då ser jag oss nästan utifrån och tänker att fy fasen vad fint vi har det, den här soliga vårdagen när livet är i full blom.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *