Dagens dos av utmaningar

Små barn, små problem. Stora barn, stora problem. Många barn, många problem. Suck.

Det värsta som förälder är ju när barnen inte har det bra. Just nu är det tufft för Sixten. Det går väldigt upp och ner med hur han trivs i skolan, och även om det är mycket bättre nu än det var i höstas så krävs det väldigt lite för att han ska tappa lusten. Så har det tyvärr blivit nu. Han är så himla smart och kreativ och begåvad, men hans förmågor kommer inte alltid till sin rätt i skolans ganska fyrkantiga ramar. Då blir det jobbigt. Nu har vi en jättefin dialog med läraren och skolan och börjar även ta hjälp på andra sätt, men det är ju en process och det viktiga är att Sixten mår bra på vägen.

Nu har det varit några riktigt jobbiga dagar och han har varit hemma från skolan. Många långa samtal, där jag får lirka, fråga, fråga igen, formulera om, gissa, tolka, fråga ännu mer… Det tar tid och energi, men jag vill göra allt för att hjälpa honom förstås. Nu har vi en lösning för morgondagen och genast är han mycket lättare till mods och gladare i hela sitt sätt. Det skär i hjärtat att se honom ledsen och orolig. Men jag har gott hopp om att vi är på väg framåt!

Samtidigt som jag försöker bära Sixtens bekymmer, och min egen oro och ängslan, ska jag förstås hantera de tre andra barnen också. Judith var också hemma för att hon var helt knockad av pollen, men har mått betydligt bättre idag. Och så har vi Bertil, som har haft ett humör som en aktiv vulkan. Det ena utbrottet efter det andra, gap och skrik, arga ord och miner och rymningsförsök. Plus att han väckte Gunnar och Andreas och mig vid kl 05.30 i morse, så han låg lite på minus kan man säga. Sen Gunnar, som är mer eller mindre galen, och framförallt är helt sinnessjukt snabb på att stoppa grejer i munnen. Så jag kan inte släppa honom med blicken för en sekund. Han är också bra på att gnälla och krypa efter mig, vilket tär lite på mitt tålamod. Små problem i jämförelse, men de kräver också hantering.

Summan av små barn, små problem, etc, är att det är ganska utmattande att ha både de små och de stora barnen och problemen på samma gång. Det kunde förstås vara mycket värre och mycket större problem. Men man utgår ju som bekant från sina egna referenser och där man är just nu. Och enligt mig är det här lite mer än jag har ork och kraft till. Men jag kämpar på! Vi kämpar på tillsammans. Och jag gör det hellre i den här underbara sommarvärmen än i snöslask. Så klart.

Inga glada miner idag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *