Dagen borde varit bra

Vissa dagar har potential att bli bra, men ändå vill det sig inte. Idag var precis en sån dag. Solen har skinit från morgon till kväll, vi var lediga (förutom att Andreas jobbade på söndagsskolan på förmiddagen), det var varmt och maj visade sig från sin bästa sida.

Men allt har varit halvdant och motigt och segt. Gunnar har varit ur form, det är som om förkylningen inte vill ge sig riktigt. Han gnäller och gråter och skriker efter mig så fort han är på golvet. Provade att ha honom i bärselen men det var tydligen inte heller bra. Bertil började dagen med att behöva bli buren exakt hela tiden. Han gjorde illa knät igår kväll och det var inte riktigt bra ännu på morgonen. Det har gått över under dagen, men han utnyttjade det sin skada till fullo ända fram till lunch. Som han för övrigt inte åt. För han är usel på att äta för närvarande, och det gör ju att humöret är ganska dåligt.

Sixten har drabbats av pollenchocken och har det väldigt kämpigt. Nyser och snorar, ögonen rinner. Plus att han tycker solljuset är så påfrestande. Tycker så synd om honom! Judith är också påverkad, men inte alls lika mycket. Men hon vaknade i natt och nös säkert 25 gånger, så hon har väl både lite allergi och förkylning i kroppen. På morgonen var hon i det närmaste döende (så som hon alltid blir när hon är lite hängig) och låg i sitt rum och vägrade komma till frukostbordet eller röra sig ur fläcken.

På eftermiddagen var hon mirakulöst nog botad, och kunde gå på gymnastikträningen. Under tiden gick vi andra en promenad och stannade till på en lekplats. Det blev inte heller härligt. Bertil behövde bajsa och jag hade inte pottan med. Så det kom i byxorna, och medan jag sanerade så proppade Gunnar munnen full – alltså på riktigt full – med sand, så han nästan kräktes. Det är ju festligt nästan jämt. Gunnar toppade sedan kvällen med att klämma fingret ordentligt i en leklåda, medan Sixten och Judith blev osams på studsmattan och Bertil gallskrek att han inte ville borsta tänderna, och nu tycker jag att den här dagen har gjort sitt.

Nejdå. Det fanns tydligen mer. Precis när jag skulle posta detta så kom Sixten och sa till att det kändes konstigt i halsen. Tungt att andas, särskilt utandningen. Det hänger så klart ihop med pollenallergin. Ringde 1177 och blev förstås ombedd att ta honom till närakuten. Så där är han och Andreas nu. Precis vad den här dagen behövde! Puh.