Snor och snörvel

Vi har varit nästan overkligt förskonade från sjukdomar under vintern. Tack och lov för det. Men nu kämpar vi med att ta igen förlorad tid. Så Bertil och Gunnar har avlöst varandra med förkylningar de senaste två-tre veckorna. Just när jag tyckte att snoret var på väg att sluta rinna på Gunnar så åkte han på en ny omgång. Mycket värre den här gången. Han är så snuvig att han knappt får luft när han ammar, snoret bara rinner i näsan och ögonen är glansiga. Nu på kvällen kom febern dessutom, 38,5 grader ungefär. Inte alls kul. Han är förvånansvärt pigg ändå, men mycket gnälligare än vanligt.

Egentligen skulle vi hem till våra kompisar idag, men det kändes oschyst att smitta ner de andra barnen med den här monsterförkylningen. Då var de så snälla att de kom hit till lekparken istället, så Bertil kunde leka med kompisarna utomhus. Såna fina, omtänksamma vänner! Det var förstås kallt och ruggigt ute, men vi kämpade på ett par timmar i alla fall. Gunnar, som skulle sova och inte träffa andra barn, bestämde sig för att totalvägra att somna eller ens sitta i vagnen. Så jag bar runt på en gnällig, snorig, missnöjd unge istället. Härliga tider! Men Bertil var nöjd och jag var glad att få träffa kompisar, plus att vi åt fluffiga amerikanska pannkakor till mellanmål.

Belöningen kom på hemvägen, då både Bertil och Gunnar somnade, så jag fick 40 minuter i lugn och ro när jag kom hem. Det var så tyst att jag knappt kände mig hemma. Jag struntade i disk och undanplockning och satte mig i soffan en stund. Hann bläddra igenom en tidning och skicka några mejl. Sen var det slut på lugnet och Bertil vaknade på sitt sämsta humör och lät som en mistlur en lång stund. På eftermiddagen lämnade jag barnen till Andreas på jobbet för jag skulle iväg på ett samtal. Det hade tydligen gått bra att ha alla fyra barnen på prao på samma gång. Tur det!

Bävar inför hur natten kommer att bli. Gunnar har redan sovit jättedåligt på grund av förkylningen de senaste tre nätterna, och inget talar för att det blir bättre i natt. Snarare tvärtom med tanke på mängden snor som hans lilla näsa producerat idag, och med tanke på febern. Stålsätter mig och laddar upp med extra kuddar bakom ryggen. Då kan jag halvligga och Gunnar kan sova på mitt bröst. Då skrapar vi ihop några timmars sömn ändå. God natt!

Bära sjukling / Bära tröttis / Bära prao / Sovsynk