Trött-bryt

Usch, sömnen den här veckan har varit under all kritik. Jag har haft svårt att sova, Gunnar har varit förkyld och hostat på nätterna, och så har han vaknat tidigare och tidigare för varje morgon. Idag var det lördag och då tyckte han att kl 05.30 var lagom att starta dagen. Det tyckte absolut inte jag. Men så passade han på att kissa så att blöjan läckte, och då hade jag förstås inget val annat än att gå upp. Och när man tvingas upp så tidigt blir ju dagen per automatik väldigt lång. Och har man sovit dåligt i en vecka – eller några år – så blir man också per automatik väldigt trött.

Efter förmiddagspromenaden havererade jag. Jag skulle passa på att vila när Gunnar sov, men kom inte till ro ordentligt. Plus att Bertil lekte och tjoade i vardagsrummet och det kunde jag inte riktigt koppla bort. Så 45 minuter senare – när jag hade lyckats slumra till några gånger – kom jag upp och var ännu tröttare och surare än innan jag vilade. Alltså så är se-dubbelt-trött, jag-orkar-inte-svara-på-tilltal-trött. Så jag la mig i sängen igen och stirrade i taket en timme. Gjorde ett nytt försök att ta mig upp och orkade några minuter tills jag skulle svara på om jag ville äta lunch. Då bröt jag ihop och grät och grät och grät. Låg på soffan och blötte ner kudden med tårar. Bertil kom in och såg mig, och hämtade en bok och läste för mig och frågade om jag mådde bättre. Älsklingsunge! Och Andreas tröstade mig och faktiskt så kändes det ganska snart bättre. Det var så klart inte roligt att bryta ihop av trötthet, men det som var skönt med gråten var att det bara var gråt. Ingen ångest. Bara gråt. Det var befriande.

Efter lunch lyckades vi ta oss iväg och storhandla. Gunnar livade upp stämningen för alla vi mötte genom att storskratta i bil-vagnen bredvid storebror. Efter handlingen var det en lång eftermiddag med onödigt pigga barn och onödigt trötta föräldrar. Vi balanserar på gränsen till vad vi orkar med just nu, känner vi båda två. Bertil pratar, tjatar och låter nonstop, och Gunnar är som en målsökande robot som letar upp allt han kan stoppa i munnen, plus att varje påklädning eller blöjbyte är 15 minuters brottningsmatch eftersom han omöjligt kan vara stilla.

Det känns ändå som att vi lyckades skrapa ihop en hyfsad lördag, ändå. Trots sammanbrott och överväldigande trötthet. Önskar bara att det fanns lite återhämtning i sikte, men det kan vi bara drömma om. Ibland får man bara kämpa på ändå.

Dagens uppmuntrare 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *