Min tid kommer nu

Jag började skriva här i bloggen i slutet av oktober, strax innan Bertils födelsedag. Det känns som att jag har hållit igång länge och verkligen försökt skriva varje dag. Idag slog det mig att det har varit höst och vinter heeeeeela tiden som jag har bloggat. Det är ju för sjutton helt orimligt! Och helt otroligt att jag ändå verkar ha överlevt.

Men nu kommer min tid! Åh vad jag njuter av solen som värmer. Av den blåa himlen. Av att det sticker upp små knoppar ur marken. Av att inte behöva klä på mig och barnen så många lager kläder. Av att inte känna obehag när jag kliver ut genom ytterdörren. Av att de sopar bort gruset från gatorna. Av att bli bländad av solen. Av att känna att våren är på riktigt. Det är en enorm lättnad.

Idag har vi varit utomhus nästan hela dagen. Vi träffade ett stort gäng hemmaföräldrar i en lekpark, och vi pratade, barnen lekte, vi hade med picknick, solen sken. Så helylle och härligt som det bara kan bli de där första vårdagarna när alla är lyckorusiga av solens strålar. Bertil var så glad över att träffa så många kompisar och skuttade runt i parken. Gunnar sov länge och ägnade sedan all vaken tid åt att äta sand, pinnar, grus, löv, sandleksaker och annat som han hittade på marken.

När vi kom hem åt vi lite mellanmål och pusslade, men sen var det dags för Gunnar att sova och då gick vi ut igen. Bertil ville gärna vara i Cirkusparken en stund. Så har det inte låtit under vintern. Men nu var där fullt av barn, så vi gick dit och gungade och lekte nästan en timme. Härligt att komma hem sen och känna sig rosig om kinderna och fulltankad med sol.

Ja, nu är det dags för mitt halvår. Jag hoppas innerligt att både vår och sommar levererar. Det är inte mer än rättvist efter vinterns härjningar. Nu ska jag bara ladda upp batterierna med d-vitamin, solsken och frisk luft så att jag verkligen orkar njuta fullt ut. Det känns i alla fall lättare nu är de chocktrötta dagarna i början av veckan. Ja, nu kommer min tid!

Solsken från morgon till kväll idag, inne som ute.