Valborg utan eld

Jag har nog aldrig riktigt fattat grejen med Valborg. I Göteborg ska man titta på Cortegen – i ösregn så klart – och i Stockholm ska man titta på stora brasor. Ingetdera lockar mig så värst mycket. Särskilt eftersom det alltid är jättemycket kallare än man hade tänkt sig.

Ikväll skippar vi brasan och håller oss inne, för det är ändå sovdags för småtrollen. Här på gatan är det tydligen tradition att ha brasan på utsiktsberget. Som förälder till fyra barn kan jag bara konstatera att kombon jättestor eld och jättebranta klippor är jättedålig. Vi väntar tills barnen är stora eller det är en varm Valborg. Jag har en föraning om vilket som inträffar först.

Idag har morfar varit här igen. Vi var på Saltsjö Pir och åt lunch tillsammans och sedan åkte vi hem och bara satt och pratade en lång stund. Väldigt mysigt att hinna ses ordentligt! Vi löste en del praktiska saker kring en eventuell Australien-resa, så några pusselbitar föll på plats. Men det är många kvar också, och en del andra funderingar som vi har. Vi ska klura vidare lite till, sen hoppas jag kunna skriva lite mer om det här i bloggen.

Valborg utan eld / Gruppkram

Gröt och gammelfarmor

Vi har sagt länge att vi måste komma igång och äta lite bättre frukost. De kalljästa frallorna i all ära, de är goda men inte det allra bästa att äta varje morgon. Mjölk, fil och yoghurt går bort för min del, och gröt har jag aldrig gillat. Ägg funkar inte nu när Gunnar ändå reagerade på det. Så att hitta något som alla kan äta, för att slippa göra så många olika varianter, är inte det lättaste.

Men nu ska jag göra att försök med gröt. Det blir inte lätt för jag har aldrig tyckt om konsistensen, men likaväl som barnen kan lära sig gilla nya grejer så borde jag väl också klara det. Så i morse var det premiär. En tallrik havregrynsgröt på tre minuter i micron skulle jag aldrig kunna äta, så det fick blir något mer avancerat. Bakad gröt med kokosmjölk, rivet äpple och mandelsmör lät lovande. Jag måste ha ordentligt med tuggmotstånd för att ens våga prova.

Gröten blev helt okej. Det är toppbetyg för att vara gröt, kan jag tillägga. Halverade mängden sirap, uteslöt valnötterna, hade hackad mandel till istället. Massor av tillbehör i form av äppelbitar, kokosflingor, en klick jordnötssmör (istället för mandelsmör) och ordentligt med mandelmjölk till. Då blev det faktiskt riktigt bra. Känner mig stolt som vågade testa. Plus att det var mysigt med en lite lyxigare söndagsfrukost. Jag har några fler recept på lager som jag ska ge en chans, och hoppas hitta några som funkar bra. Den här uppskattade vi alla fyra, så vi kom en bit på väg i jakt på gemensam frukost.

Efter gröten hade vi tillräcklig energi för att orka med städningen. Nåja, nästan i alla fall. Energin räckte inte riktigt, men städningen gjorde vi ändå. Sen fick vi besök av morfar, som tog med gammelfarmor för att träffa oss. Hon var lika pigg som sist jag såg henne, och trots att hon både hör och ser dåligt så tycker jag att hon hängde med bra idag. Gunnar var väldigt imponerad av gammelfarmors roliga rullator, snäppet bättre än hans egen gåvagn faktiskt. Det är fint att se dem tillsammans, tänk att det skiljer drygt hundra år mellan dem.

Idag säger vi också hurra för Gunnar, som blir nio månader!

Fikagäster / 9 månader

Trött-bryt

Usch, sömnen den här veckan har varit under all kritik. Jag har haft svårt att sova, Gunnar har varit förkyld och hostat på nätterna, och så har han vaknat tidigare och tidigare för varje morgon. Idag var det lördag och då tyckte han att kl 05.30 var lagom att starta dagen. Det tyckte absolut inte jag. Men så passade han på att kissa så att blöjan läckte, och då hade jag förstås inget val annat än att gå upp. Och när man tvingas upp så tidigt blir ju dagen per automatik väldigt lång. Och har man sovit dåligt i en vecka – eller några år – så blir man också per automatik väldigt trött.

Efter förmiddagspromenaden havererade jag. Jag skulle passa på att vila när Gunnar sov, men kom inte till ro ordentligt. Plus att Bertil lekte och tjoade i vardagsrummet och det kunde jag inte riktigt koppla bort. Så 45 minuter senare – när jag hade lyckats slumra till några gånger – kom jag upp och var ännu tröttare och surare än innan jag vilade. Alltså så är se-dubbelt-trött, jag-orkar-inte-svara-på-tilltal-trött. Så jag la mig i sängen igen och stirrade i taket en timme. Gjorde ett nytt försök att ta mig upp och orkade några minuter tills jag skulle svara på om jag ville äta lunch. Då bröt jag ihop och grät och grät och grät. Låg på soffan och blötte ner kudden med tårar. Bertil kom in och såg mig, och hämtade en bok och läste för mig och frågade om jag mådde bättre. Älsklingsunge! Och Andreas tröstade mig och faktiskt så kändes det ganska snart bättre. Det var så klart inte roligt att bryta ihop av trötthet, men det som var skönt med gråten var att det bara var gråt. Ingen ångest. Bara gråt. Det var befriande.

Efter lunch lyckades vi ta oss iväg och storhandla. Gunnar livade upp stämningen för alla vi mötte genom att storskratta i bil-vagnen bredvid storebror. Efter handlingen var det en lång eftermiddag med onödigt pigga barn och onödigt trötta föräldrar. Vi balanserar på gränsen till vad vi orkar med just nu, känner vi båda två. Bertil pratar, tjatar och låter nonstop, och Gunnar är som en målsökande robot som letar upp allt han kan stoppa i munnen, plus att varje påklädning eller blöjbyte är 15 minuters brottningsmatch eftersom han omöjligt kan vara stilla.

Det känns ändå som att vi lyckades skrapa ihop en hyfsad lördag, ändå. Trots sammanbrott och överväldigande trötthet. Önskar bara att det fanns lite återhämtning i sikte, men det kan vi bara drömma om. Ibland får man bara kämpa på ändå.

Dagens uppmuntrare 

Check! Check!

Fredag idag. Och så väntar långhelg. Väldigt skönt! Och ännu bättre blir det eftersom jag kan bocka av två såna där grejer som hängt över mig jättelänge utan att jag tagit mig för att göra något åt dem.

För det första har jag äntligen bokat tid hos en fysioterapeut. (Försöker vara duktig och använda den modernare titeln istället för det gamla sjukgymnast.) Det har verkligen tagit emot att ringa och boka tid, dels för att jag ibland drabbas av telefonskräck och dels för att jag tycker det är jobbigt att behöva ta tag i min kropp som är i förfall. Delade magmuskler, spända axlar, huvudvärk, ont i ena höften, diffust ont i höger fotled, något knas med mina hälar… Ja, det låter som att det behövs en helrenovering. Och att gå till fysioterapeuten är ju ingen quick fix, utan kräver ju en massa jobb från min sida. Tråkiga övningar som måste göras, och som jag måste ta mig tid till. Jag behöver träffa en väldigt bra person som verkligen kan peppa mig och hjälpa mig att sätta upp mål som känns vettiga. Så där, då har jag lagt över ansvaret för att det här projektet ska lyckas på fysioterapeuten. Gött! Om två veckor ska jag dit i alla fall, heja mig som bokade tiden. Jag behövde för övrigt inte ens ringa. Man kunde boka direkt via 1177 på nätet. Så enkelt var det.

Det andra gäller inte mig utan barnen. Äntligen har vi tagit tag i vaccination mot TBE. Jag har tänkt på det i flera år men aldrig kommit mig för. Det är ju så ovanligt med TBE, i infofoldern jag hämtade igår står det är incidensen i Stockholmsområdet är 0,5-4% på 100 000 fästingbett. Men att utsätta barnen för risken att vara den där som har oturen att få TBE känns inte okej. Särskilt inte när min kompis berättade att hon fick TBE av den allra första fästing hon fick. Sagt och gjort. Bertil fick sin första dos redan idag. Sixten och Judith ska ta i helgen, och Gunnar får vänta tills han fyllt ett år.

När vi ändå var i farten bestämde vi oss för att vaccinera de små mot vattkoppor också. Jag har funderat på den ända sen Bertil var liten och jag hörde talas om vaccinet. Jag tycker det känns väldigt bra att låta dem slippa det lidandet om de kan. Så båda barnen fick första dosen av detta idag. Nästa dos av vattkoppsvaccinet ska tas inom ett år. Bertil protesterade lite grann innan sprutorna, men inte värre än att det gick att avleda uppmärksamheten med att lyssna på musik på min telefon. Och Gunnar fattade just inget alls utan gnällde till lite bara. Sen var det över. Nu bearbetar Bertil händelsen genom att titta på Doktorerna på SVT Play.

Då tar vi helg!

Nyvaccinerad / Vaccinpropaganda

Ägg på prov

Efter att Gunnar gjorde pricktest i måndags så har jag börjat äta ägg igen. Hoppades ju verkligen att han inte skulle få någon reaktion. Idag tog vi nästa steg och lät honom själv äta några bitar pannkaka gjord med ägg. En ovanlighet här hemma, eftersom Judith inte heller tål ägg. Plus att jag är för lat för att steka tunna pannkakor till en hel hungrig familj.

I alla fall. Det var en spänd kvart efter att Gunnar hade petat i sig sina pannkaksbitar. Skulle han få några utslag direkt? Bli rödflammig runt munnen och få nässelutslag? Nej, ingenting. Då jublade vi lite försiktigt och tyckte det såg väldigt lovande ut.

Men nu på kvällen har symptomen kommit. Röda små prickar i ljumskarna och på snoppen, röda utslag på underarmarna och knäna. Precis som innan jag slutade med ägg för ett par månader sedan. Och så har han varit ovanligt ledsen och orolig. Kanske magont? Det är i alla fall solklart att han reagerade på ägget. Det är en väldigt mild reaktion, men det känns ju ändå som att vi bör undvika att ge honom ägg direkt i hans egen mat. Att jag äter något som innehåller lite ägg är nog okej, men att äta äggmackor kan jag ju avvakta med tills han inte ammar längre.

Åh, besvikelsen! Det är så klart inte hela världen med lite överkänslighet mot ägg. Men det känns ändå jobbigt eftersom jag vet vad som har kommit i spåren av det hos Sixten och Judith – pollenallergi, förkylningsastma, torr hud, eksem, eksem, eksem… Nu behöver det inte bli samma förlopp för Gunnar men det hade varit så skönt att slippa ens tänka på det. Jaja, han verkade gilla pannkakorna men å andra sidan var han minst lika förtjust i den där bananpannkakorna jag gjorde häromdagen. Helt äggfria!

Gunnar har redan överlistat gåvagnen

Halvårsdag och jubileum

Idag blir Bertil 2 ½ år. Nej, inget att fira som en födelsedag så klart, men ändå lite kul att uppmärksamma. Skillnaden mellan att fylla 2 och 3 år är ju enorm, så det känns bra att ta ett litet stopp på halva vägen. För tänk vad mycket som hänt sedan han blev 2 år. Nu pratar han ju på riktigt, hela meningar och så tydligt att de flesta förstår honom. Han börjar få en uppfattning om tid – sånt som hänt förut, sånt som ska hända, “om en liten stund”, olika veckodagar.

Hans sätt att leka och fantisera har också tagit ett stort språng. Nu vill han gärna leka tillsammans, stå i kiosken och sälja mat som man ska köpa med låtsaspengar, eller servera mat och leka kalas. Hans legogubbar är alla möjliga olika figurer som har namn och är sjuka och friska och har bråttom och måste till brandstationen. Det senaste påfundet är att han byter namn på sig själv och på oss, idag hette han Kenneth och gillade glass.

Just nu är många saker läskiga. Han pratar om spöken och troll och kan bli väldigt rädd för t.ex. en bild i en bok eller ett ljud på tv:n. Han har också skaffat sig en lekkompis, en hemlig som vi inte kan se. Den heter Packy och är en sköldpadda som bor på studsmattan. Den gillar bara att leka ute men ibland kan den komma in, och den åker bil med sin pappa. I morse tittade han ut genom fönstret på studsmattan och ropade till mig “Packy är kvar, mamma!”.

Det är verkligen underbart att få följa hans utveckling. Men det är klart att en del saker frestar på. Bertils humör skiftar snabbt numera, och det är några sammanbrott om dagen. Det tar på krafterna, både hans och mina. Ändå är jag så glad och tacksam att jag har valt att ha honom hemma, för då får jag i alla fall ta del av de glada stunderna också. Han gillar att leka med Gunnar, men bara på hans villkor och Gunnar får ofta stå ut med att bli bortknuffad eller ifrånsprungen. Men så får han hundra kramar om dagen av Bertil också. Som det ska vara med syskon. Ja, han är en rolig liten prick, den där Bertil!

Och så passar jag på att fira 200 blogginlägg! Jag är så glad att jag har kommit igång med skrivandet igen. Hoppas jag orkar och hinner fortsätta ett bra tag till. Men jag hoppas också att få lägga tid på att skriva barnböcker. Idag fick jag äntligen iväg urvalsprovet till barnlitteraturkursen, så nu håller jag tummarna att jag kommer in. Vore ju så kul!

Bananpannkakor

Idag blir det recept! Äntligen är det picknick-tider igen. Älskar verkligen att äta utomhus. Jag känner mig ungefär som barnen som vill fika direkt när man kommer fram till utflyktsmålet. Vi har ju faktiskt tagit med matsäck även på vintern och då har vi haft soppa och mackor med oss. Men nu måste maten inte värma upp i kylan och då är alternativen fler.

Förra veckan sågs vi några hemmaföräldrar och hade picknick. En hade med sig bananpannkakor, och Bertil fick smaka och tryckte i sig en hel och ratade sedan vår egen mat. Då frågar man efter receptet förstås. Receptet på veganska bananpannkakor kommer från den här bloggen, och här kommer min variant. Att byta ut oljan mot jordnötssmör tipsade min kompis om, och det gjorde verkligen så mycket för smaken. Perfekt picknickmat, men lika goda att äta som helgfrukost eller lunch.

Bananpannkakor

  • 4 dl havregryn
  • 2 bananer
  • 2 dl växtmjölk, t.ex. mandel eller havre
  • 3 msk jordnötssmör (eller 2 msk olja)
  • 2 tsk bakpulver
  • en nypa vaniljpulver
  • en nypa salt
  • olja till stekning
  • ev bär eller frukt till servering

Mixa havregrynen till ett mjöl. Häll ner övriga ingredienser och mixa till en smet. Den är tjockare än vanlig pannkakssmet. Låt smeten svälla i 15 minuter.

Stek små pannkakor, ca fyra i en panna är lagom. Stek i olja, t.ex. kokos-, på medelvärme några minuter på varje sida. Ta med på utflykt och ät som de är, eller servera varma tillsammans med blåbär eller andra bär.

Prickfritt test

Idag hade vi äntligen tid hos barnläkaren för att kontrollera om Gunnar har någon äggallergi. Först kan jag bara konstatera hur skönt det är att komma till en kunnig, engagerad läkare som vet vad hen pratar om. Inga gissningar här. Han tittade noga på Gunnars hud och ställde en massa frågor. Han tyckte att Gunnar var väldigt fin i huden, och det tycker ju jag också. Inte alls så där torr och lätt att få eksem som Sixten och Judith.

Sen gjorde vi pricktest. De testade för ägg och mjölk, plus en negativ och en histamin. Till min förvåning fick han inget utslag på ägg. Jätteskönt förstås! (Han fick knappt någon reaktion på histaminet heller, å andra sidan.) Nu ska vi långsamt introducera ägg och se om och hur han i så fall reagerar. Först genom amning och sedan direkt i maten. Åh vad jag hoppas, hoppas att han ska slippa allergi. Han är i alla fall inte så känslig att han fick reaktion på pricktestet, det är åtminstone en pusselbit som ger en positiv prognos.

Gunnar gör andra stora framsteg också. Han vill stå upp väldigt mycket, och den senaste veckan har han börjat stå korta stunder utan stöd. Nu släpper han ofta själv taget när han leker, och står kvar några sekunder innan han sätter sig ner. Först dunsade han bara ner på rumpan men nu kan han kontrollerat böja knäna så att han landar mjukt. Ibland gungar han lite i knäna och ställer sig igen. Som längst kanske han har klarat 10-15 sekunder innan han tappade balansen. Det känns tidigt, han är ju knappt nio månader ännu.

Annars ägnar jag stora delar av min tid till att jaga honom för att ta ut grejer ur hans mun. Varenda litet gruskorn eller smula stoppar han maniskt i munnen. Och han ser lika glad ut varje gång jag kommer för att stoppa honom, för han är snabbare än jag nio gånger av tio. Ett litet yrväder än han, men söt som en sockerbit!

Världens bästa Gunnar!

Hjältedåd!

Det är helt otroligt – mormor & Nisse har redan hunnit klart med planket. De är såna flitiga arbetsmyror. Jobbade före frukost idag igen, tog en kaffepaus på förmiddagen och en på eftermiddagen, och så lunch förstås. Men annars har de bara kämpat på, bräda för bräda tills alla var målade och satt på plats. Sedan en andra strykning målarfärg och så var det klart.

Vi är så tacksamma för hjälpen! Hade vi gjort det själva hade det tagit… nej, det går inte att räkna i timmar eller dagar, för det hade inte gått. Både för att vi inte har tid och för att vi inte kan. Ohändiga är bara förnamnet. Så att få två proffs som gör det på en helg är ovärderligt.

När de rev gamla planket såg vi hur fint och öppet det blev. Jag önskar att vi hade kunnat sätta upp ett lågt staket istället, men finns det strikta regler kring höjd på plank, fasadmaterial, färgkoder och annat som rör utsidan av husen. Så när vi nu ska ha ett plank så är det ju härligt att det är nytt och fint istället för gammal, murket och mörkt. Resten av planket runt trädgården är i mycket bättre skick. Fast nu ser det ju slitet ut i jämförelse med det nya. Jag börjar fatta grejen med att alltid se nya saker som behöver åtgärdas i ett hus.

Nu skålar vi för väl uträttat värv! Och tackar för att sommaren kom på så lägligt besök över helgen.

Helgens hjältar tar lagstadgad kaffepaus

Riva ner och bygga nytt

Vilket dagsverke! Mormor & Nisse gick ut redan före frukost och började måla de första bräderna till nya planket. Sen har arbetet gått i ett. Sågat brädor, målat, monterat ner gamla planket, borrat och skruvat upp hela första sektionen.

Ja, inte jag då förstås. Jag har varken målat, skruvat eller rivit. Jag har varit med barnen och skött markservice i form av mat, fika och disk. Det ska ju också göras. Men nu är alla trötta och behöver ladda om för fortsatt arbete imorgon. Vi överväger just om det är ok att gå och lägga sig redan före kl 21.