Äntligen uppehåll

När vi vaknade imorse och det FORTFARANDE snöade så var jag på väg att ge upp. Det räcker nu, jag har fått nog. Det finns snö så det kommer räcka till midsommar. Men det snöade i alla fall inte lika intensivt idag, så det gick åtminstone att komma iväg hemifrån. Sixten & Judith är hos sin pappa nu, så jag tog med mig de två små till Öppna förskolan. Det var befriande att se lite andra människor och komma mer än hundra meter bort från huset.

Bertil tyckte också det var toppen att komma iväg. Han var på sitt bästa humör, så han byggde med Lego, sjöng och dansade med på sångstunden tillsammans med en av bästa kompisarna, och pysslade med färg och lera. Gunnar sov länge på förmiddagen. Han hade väl en del att ta igen efter våra hemmadagar då han har sovit mycket sämre än vanligt, och sen var han också i toppform. Kröp runt och dreglade och utforskade och ställde sig upp mot alla grejer han kom åt. Idag blir han förresten sju månader! (Egentligen den 29:e, men det var ju tyvärr inget skottår i år.)

Det slutade till slut att snöa efter lunch, och nu är det klarblå himmel. Det är ungefär -10 grader men eftersom jag är en sån hurtig vintermänniska så har jag termobyxor till mig och ullställ, overall och tjocka åkpåsar till barnen så att alla håller sig varma ändå.  Någon vinterälskare kommer jag förstås inte bli, men det är ju faktiskt lite trevligare att vara ute när man måste om man inte fryser i alla fall. Det borde jag ju fattat för flera år sedan. Men ibland vill man bara streta emot och vägra acceptera att det är kallt minst halva året här. Nu har jag tydligen resignerat. Och då kan till och med jag se att det är bländande vackert ute och ser ut som en krispig dag i fjällen.

img_5771

Fjällkänsla x 2 / Pyssel / 7 månader!