Mååååndag

Åh vilken hopplös måndag detta har varit. Seg och tråkig och intetsägande. Den har bjudit på icke minnesvärda ögonblick så som “Skura toaletten”, “Tvååring vägrar klä på sig och gå ut”, “Det snöar – igen”, “Orka med ytterligare ett utbrott från tvååringen”, “Bebisen tuggar på plastskräp”, “Då lagar vi väl middag då” och “Hade vi inte precis städat? Hur kan det ändå se ut som ett bombnedslag?”

Ljusglimtar:

  1. När vi väl lyckades ta oss ut på promenad trots protesterna, så säger Bertil efter en stund: “Jag älskar hela världen!”
  2. I tiodygnsprognosen skymtar plusgrader.
  3. Bertil gillade fetaost vid middagen.
  4. Gunnars tredje tand har kommit fram.
  5. Ingen är magsjuk eller har influensa. (ÄNNU. Här ska inget jinxas. Precis alla runtomkring verkar vara sjuka.)

Well, that’s about it. Alla dagar kan inte gå till historien, varken som de bästa eller de sämsta. En strax-under-medel-dag. Typ en stark tvåa i betyg. Men måndagar får man stryka när man räknar ut årsmedel, det är sen gammalt. Imorgon är det tisdag. Då minsann! Det är då det händer!

Precis min känsla också.