Glad påsk!

Ingen tid till en ordentlig blogg idag. Dagen har varit härlig men fullspäckad. Vaknade hos vännerna i Varberg, promenad och pyssel, lunch, tillbaka till Onsala, påskmiddag med mormor och kusiner. Toppen!

Kvällen bjuder (fortfarande kl. 21.30) på totalt haveri från Bertils sida. Vägrar sova, gråter, gnäller, skriker. “Inte mamma prata med mig! Bara pappa!” Fast han var inte så poppis heller när det kom till kritan. Vi kämpar på och hoppas på sömn snart. Nu hörde jag åtminstone en gäspning…

Glad påsk ändå!

Västkusten från sin bästa sida

Alltså sol, klarblå himmel, havet, vårkänsla, familj och vänner. Bättre än så här blir det knappast på Västkusten. Frukost hos mormor & Nisse, och Bertil hann bygga tågbana och leka. Sen vidare till kusinerna i Åsa, promenad längs havet på den nya kustvägen och korvgrillning till lunch. Och så vidare till vänner i Varberg, mer sol och mer promenad och sen riktigt lyxig middag med champagne och allt.

Idag var himlen så där hög och blå. Den bästa himlen som finns, när man ser oändligt långt och allt är intensivt ljust. Den där himlen som man knappt kan förställa sig en mulen dag. I kombination med det blåa havet blir det nästan för vackert. Jag kan inte riktigt hitta rätt ord för att beskriva hur lättad och lycklig jag blir när himlen ser ut så. Det är som att jag inte kan titta tillräckligt långt eller tillräckligt länge. Att försöka fånga det på bild är nästan lönlöst, det blir platt och litet. Känslan sträcker sig så mycket längre – ovanför, runtom, på alla sidor. Detta är det som jag längtat efter hela vintern. Idag kom belöningen. ÄNTLIGEN!

Resdag

Skärtorsdag idag, och dags att förflytta oss till Västkusten för en långhelg med familj och kompisar. Med två små barn är det 50 långa, långa mil. Vi hann till Linköping innan vi var tvungna att stanna pga missnöjda barn. Andreas kom på den briljanta idén att gå in på Ikea, så det gjorde vi. Bertil och Gunnar härjade runt på barnavdelningen en stund innan vi åt lunch och handlade några smågrejer. Det var ett långt stopp, minst 1 1/2 timme, men det var ju tanken att vi skulle ta en ordentlig paus.

När vi kom iväg igen började Gunnar skrika nästan direkt. Jag tänkte att den här resan blir århundrades längsta – men så lyckades jag mata honom med fruktklämmis och sen somnade han och sov tills det var 45 min tills vi var framme. Så det blev bara ett stopp på vägen, riktigt bra gjort. Bertil tröttnade förstås men härdade ut med hjälp av mobil, sagor, sånger och en del gnäll.

Nu är vi på plats hos mormor och Nisse, och jag är så trött att jag är yr i huvudet. Hög tid att sova. God natt! Men först hinner jag ett litet hurra för Gunnar som är 8 månader idag. Lilla pussunge!

9-åring!

Idag firar vi Judith som fyller 9 år. Hipp hipp hurra! Vi tjuvstartade med våfflor igår kväll, eftersom hon kommer att vara hos sin pappa ikväll. Men våfflor ska det vara till Våfflan, så klart!

Hon kallades Våfflan i magen och jag trodde ju att hon skulle komma på Våffeldagen, den 25 mars. Men hon lät vänta (ännu längre) på sig, nio hemskt långa dagar gick jag över tiden. Sen kom hon till slut, rund och go och rosig. En sån fin liten unge som har vuxit igenom bebistiden, småbarnsåren, skolstarten och nu är på väg mot att bli stor. Hon är som en mini-tonåring ibland, med snabbt skiftande humör och coola manér. Men samtidigt är hon härligt obekymrad, spontan och påhittig. Hon älskar att leka fortfarande, både med kompisar, syskonen och i egna fantasi-monologer.

Imorse blev det sång och presenter. Hon blev verkligen genuint glad för varenda grej, och bäst var nog ett hett efterlängtat besök på Bounce (studsmattor högt och lågt!) och ett par glittriga vårskor. Diggiloo Diggiley sjöng Sixten så påpassligt, och Judith önskar nu att snön ska försvinna fort som bara den så hon får inviga dem ute. Hon skuttade iväg till skolan och sista dagen innan påsklovet med ett leende från öra till öra. Men innan hon lyckades komma iväg var hon tvungen att säga “Första gången jag borstar håret som 9-åring”, “Första gången jag sätter på mig jackan som 9-åring”, “Första gången jag öppnar den här lådan som 9-åring”… Då tar allt ganska lång tid. Men så får det vara på födelsedagen.

Grattis min älskade egensinniga enhörning Judith!

9-årsfirande / Nykläckt

Ingen ordning men en solglimt

Idag är jag stressad och orolig över en del saker. Känner mig splittrad och ofokuserad på det som behöver göras, och orkar inte ta tag i alla vardagsgrejer. En sån dag när tröttheten slår knockout på en framåt eftermiddagen. Även sånt som borde vara kul att göra känns jobbigt. Som att slå in presenter till blivande 9-åringen. Varför har jag inte fixat det tidigare? Jo för då var det något annat som var mer akut att åtgärda.

Dessutom väntar påskhelgen då vi ska åka till Västkusten. Det ska bli kul att komma dit, men jag bävar inför bilresan. (Och att orka packa.) Gunnar ogillar verkligen att åka bil, så fem timmar dit och fem timmar hem känns olidligt långt. När vi kör bil här i krokarna så funkar det på sin höjd tio minuter om han är vaken. Sen är det gallskrik för att han inte får komma loss. Jag hoppas att han kan sova mycket på vägen.

Tacksamt idag med en paus i solen på altanen. Fick ladda lite energi medan Gunnar sov i vagnen och Bertil drog fram snöskyffeln för att hjälpa våren på traven. Sen kom Sixten ut och räknade tålmodigt upp alla figurerna i sin tidning när Bertil pekade gång efter gång. Dagens bästa stund.

Frisör-lyx

Tre timmar. Så länge fick jag sitta alldeles stilla, bara bli ompysslad och fixad när jag var hos frisören idag. Det var nästan overkligt lyxigt! Jag skämdes ju förstås en smula när hon tittade på utväxten och jag erkände att det nog var närmare ett år sedan jag var där sist. Men hon satte fart och blandade färg och gjorde en väldigt trendig Balayage med mörka och ljusa slingor, som ska ge minimalt med utväxt. Plus att hon klippte bort vansinnigt slitna toppar. Det var en välbehövlig insats, inte bara för håret utan för hela välbefinnandet.

Judith var imponerad av de tjusiga lockarna som jag hade när jag hämtade henne i skolan. Men hon vet ju vad som behövs för att looken ska vara komplett – ett enhörningshorn förstås. Pricken över i:et liksom.

Andreas hängde med Bertil och Gunnar i Sickla medan jag njöt av lugnet hos frisören, och de hade haft det bra förstås. Det var faktiskt första gången jag var borta så länge från Gunnar. Han hade lekt och suttit i vagnen och spanat, och sen ätit lite klämmis och somnat gott i vagnen.

Nu när jag har fixat håret borde jag ta tag i resten. Gå till en sjukgymnast för att komma igång med magträning, gå till tandläkaren, kolla upp synen hos en optiker, bli bättre på att göra knipövningar, få lite bättre styrka i kroppen, gå ner ett par kilon… Men allt det där känns mycket tråkigare och jobbigare. Jag började med quick fixen. Alltid något!

En Mimmicorn, enligt Judith

Sommartid och noll sovmorgon

Sommartid! En milstolpe på väg mot ljusare tider och sommar. Alla framsteg är värda att uppmärksamma. Illusionen om sovmorgon uteblev dock helt. Dels försvann timmen mellan kl 02-03, sen låg jag vaken helt i onödan mellan kl 03-04, och så vaknade Gunnar pigg och glad kl 07.10. Alltså motsvarande 06.10, betydligt tidigare än han brukar vakna.

När jag gick upp var jag så trött att jag kände mig bakfull. Dessutom stod en massa disk kvar i köket från lördagskvällen och allt var tyst och öde. Det var lite dagen-efter-känsla faktiskt, komplett med huvudvärk, vinglas på bordet och chipssmulor på golvet. Att gästerna gick hem kl 20.30 och att min totala vinkonsumtion var ett litet glas rött tyder på att det ändå var sömnbristen som gav bakissymptomen.

Men Gunnar och jag tog hand om disken och bakade ut frallorna av degen jag satte igår. Inom kort hade vi sällskap av hela familjen, och illusionen om en slö sovmorgonsöndag kändes minst sagt avlägsen. Frukostfrallorna blev i alla fall goda, även om inget annat i gårdagens önskedröm slog in.

Vintern, som snart kommer tillbaka med förnyad kraft, gjorde åtminstone en paus över helgen. Idag var det en bit över +5 grader och det har smält bort så mycket snö. Underbart att se. Mindre underbart är att klafsa runt på sörjiga, leriga gångvägar, vattensjuka gräsmattor och vada genom vattenpölar stora som Atlanten. Men det är smällar jag är beredd att ta för att bli av med vintereländet.

Trots vårsol, sommartid och en på många sätt ovanligt bra söndag så fick jag en riktig dipp på eftermiddagen. Ångesten slog till och precis allt kändes hopplöst jobbigt och värdelöst. Det är så påfrestande att den ligger så nära även när saker och ting i övrigt är bra. Jag vet ju att trötthet är min största riskfaktor, så jag gissar att det är den som gör sig påmind. Jag lyckades i alla fall prata lite med Andreas om allt som gav ångest just idag, och efter det känns det lite lättare igen.

Sol / Slask / Lera / Puss

Kalljästa frallor och sovmorgon

Imorgon är det dags att ställa om klockan till sommartid. Ljusare kvällar, tänker någon. Barnfamiljens enda chans till sovmorgon, tänker jag. En dag om året får man – åtminstone enligt klockans visare – sovmorgon med en timme. Sak samma att det inte är en reell sovmorgon då man har fått en timmes extra sömn. Såna petitesser kan man inte hänga upp sig på. Här griper vi efter halmstrån.

För att verkligen få ut det mesta av den här begivenheten, så passar det bra att lyxa till det med nybakade frallor till den sena frukosten. Tänk en sån där lugn, lat söndagsmorgon med nybakat bröd som är varmt så att smöret smälter, där man hinner dricka ett par koppar te, läsa tidningen, njuta av tulpanerna på bordet, se hur solens strålar silar in genom nyputsade fönsterrutor efter vårstädningen. Skrev jag just läsa tidningen? Ja ni hör ju att det var något decennium sedan jag hade en sådan söndagsfrukost senast. Jag har naturligtvis inte heller för avsikt att göra någon vårstädning och putsa fönster idag, men eftersom det här ändå är en total utopi så kan jag ju lika gärna fläska på rejält.

Men frallorna är äkta vara! Jag la ut receptet på bloggen för någon månad sedan, men det får bli en favorit i repris. Jag har nämligen testat att pimpa degen med fänkålsfrön eller russin, och det var så gott så det måste jag tipsa om. Sätt gärna degen redan nu, den blir bara bättre av att jäsa riktigt länge, eller gör det senast innan sovdags. Njut sedan av en god natts sömn, en härlig sovmorgon och baka sedan ut frallorna till ljudet av fågelkvitter och takdropp. Hoppet är det sista som överger en.

Kalljästa frallor

10-12 st

  • 25 g jäst
  • 5 dl kallt vatten
  • 1/2 msk salt
  • 1 msk olja
  • 100 g havregryn
  • 500 g vetemjöl
  • ev 1 msk stötta fänkålsfrön eller 1 dl russin

Smula jästen i en bunke. Lös upp i en skvätt kallt vatten. Häll i resten av vattnet, saltet och oljan. Rör ner havregrynen. Låt gärna stå och svälla 5-10 minuter om du har tålamod. Rör sedan ner vetemjölet och eventuellt fänkålsfrön eller russin. Eller båda för all del. Degen behöver inte knådas eller köras i maskin.

Täck bunken med lock eller plastfolie och ställ in i kylen, minst 8 tim men gärna upp till ett dygn. (Om du dubblar receptet så behöver du dela upp degen att jäsa i två bunkar, annars jäser den över kanterna.)

När det är dags att baka ut frallorna, så sätt ugnen på 250 grader och ta fram degen ur kylen. Vänta tills ugnen är uppvärmd. Klicka sedan ut 10-12 degkluddar på en plåt med bakplåtspapper. Formen är inte så noga, men se till att de är ungefär lika stora. (Anledningen att vänta med att klicka ut degen tills ugnen är varm är att den annars flyter ut för mycket och frallorna blir platta.)

Sätt in plåten i mitten av ugnen. Häll i ett halvt glas kallt vatten eller 3-4 isbitar i botten av ugnen och stäng snabbt luckan. Grädda 12-14 minuter tills bröden har fått fin färg. Låt svalna på galler utan duk. Frys in de frallor som du inte tror går åt inom två dagar.

img_5636

Liten vild tar paus

Gunnar är en sån liten godbit. Nästa vecka blir han åtta månader och han är så självklar i vår familj. Han är bra på att ta för sig och ta plats, så där som småsyskon ofta är.

Det är bra fart i honom, han kryper som en liten blixt överallt i huset och utforskar sin värld. Han river ut böcker ur bokhyllan, välter legolådorna, smakar på barnvagnsdäcken, drar ner alla skor, plockar upp pyttesmå gruskorn, står och plockar ut grejer ur diskmaskinen, ställer sig upp med stöd av toaletten, slänger matskeden på golvet, häller ut vatten ur pipmuggen, smiter när man ska klä på honom, tuggar sönder boksidor, kryper ifrån blöjbyten, drar av sig sina strumpor, klättrar upp på madrassen, biter på sladdar… Listan över påhitt kan göras oändlig. Det är underbart och utmattande att följa hans framsteg och begränsa skadeverkningarna.

Så ljuvligt och välbehövligt att få somna med honom en stund på eftermiddagen idag. Känna hur den lilla kroppen – efter tjugofem rymningsförsök – till slut slappnar av. Höra hur andetagen blir långsammare och djupare. Känna hur han snuttar mjölk och tankar både energi och närhet. Titta på hans långa ögonfransar och tunna ögonlock. Stryka handen över hans mjuka hår och kind.

Älskade Gunnar. Vad jag tycker om honom, den lilla vilda bebisen!

Kläder efter väder

Att man är och fortsätter bli mer och mer vuxen hela tiden visar sig på olika sätt. Ett extremt tydligt tecken (för att vara jag) var att jag införskaffade ett par termobyxor inför vintern. Behöver jag säga att de har kommit till användning? News flash: Det fantastiska med termobyxor är att man slipper frysa om benen när man tvingas vara ute på vintern! Det visste jag väl egentligen men det tog tills nu att fatta vad det innebär. Alltså på riktigt. Att det sjönk in.

Men det slutar naturligtvis inte med ett par termobyxor. Nejdå, nu när jag ser ungdomar med låga tygskor och bara vrister tänker jag “Men KLÄ PÅ DIG ordentligt, så du slipper frysa!” Eller deras korta, tunna jackor. Så kallt och opraktiskt! Jag har alltså blivit mina egna föräldrar. Idag när jag kom och hämtade Judith på skolan var hon ute på den soliga skolgården utan jacka och mössa, och jag var självklart tvungen att tala om för henne att man måste klä sig varmt fastän solen visar sig på vårkanten.

Själv fortsätter jag med täckjacka, mössa och vantar till mig, och underställ, overall/jacka, mössa plus åkpåse till de små. Nu har det varit ett par plusgrader på dagarna – ljuvligt!!! – men så fort solen går i moln eller vinden blåser så är det kallt. Och nu när jag är så vuxen så fattar jag att om vi fortsätter klä oss varmt så är det skönare att vara ute nu när våren (kanske eventuellt) kommer. För om man tar en tunnare jacka och struntar i mössan så fort det blir varmare så blir ju summan av väder + kläder = kallare. Det tog mig alltså närmare 37 år att räkna ut den ekvationen. (Jag var inte särskilt stark i matte i skolan heller.)

På ett område har jag däremot bestämt mig för att vinna mot vintern. Skorna. Jag är så less på obekväma, klumpiga, skavande vinterskor, så nu tog jag raggsockor och gympaskor. Vilken befrielse! Snyggt? Nja, men de rosa raggisarna matchar i alla fall skorna. Och av en slump hittade jag en ny kokosyoghurt med hallon, som också passade in i färgtemat. Dagens färg är alltså rosa, och dagens outfit är som vanligt alltigenom praktisk. Så är det när man är så vuxen som jag.