Snabb och ärtig lunch

Vardag igen efter en lugn tredagarshelg. Eftersom vi var hemma så himla mycket förra veckan så längtade vi ut, så vi gick till öppna förskolan. Det känns enkelt och roligt att vara där, men kräver så klart lite logistik för att komma iväg. Framförallt måste jag se till att ha med lunch. Eftersom middagen igår lagades av rester, så fanns inget färdigt. Att improvisera ihop en lunch som går snabbt att laga, är smidig att ta med, gillas av både Bertil och mig, gärna något litet som Gunnar kan smaka på, av grejer som finns hemma – det är lättare sagt än gjort.

Idag lyckades jag verkligen! Applåder till mig. Spaghetti med ärtpesto blev det, och Bertil åt två rejäla portioner. Det är ett extra bra betyg om det händer på ÖF, för där finns dels alla distraktioner i form av leksaker och andra barn, dels vet han att det finns goda smörgåsar om maten inte passar. Gunnar smakade på peston och verkade gilla den, och jag tyckte det var riktigt gott. Som pricken över i:et var det dessutom veganskt. Lika bra att jag skriver ner receptet här, om någon mer vill testa, men också för att jag ska komma ihåg den här succén till en annan gång. Jag höftar ju rejält när jag lagar mat, så det här mängderna är ungefärliga. Ta alltså inte fram måttsatsen, utan gå på känsla!

Spaghetti med ärtpesto
Lagom till 2 vuxenportioner eller 1 vuxen + 2 barn

  • 2 port spaghetti
  • 4 dl gröna ärtor
  • 1/2 dl solrosfrön
  • 1/2 dl olivolja
  • 10 färska myntablad
  • 2 msk pressad citron
  • 1 1/2 msk vit miso
  • ev en skvätt vatten eller mandelmjölk

Koka spaghettin.

Häll kokande vatten över ärtorna och låt stå några minuter. Häll av.

Mixa två tredjedelar av ärtorna tillsammans med solrosfrön, myntablad, olivolja, citronsaft och misopasta. (Går säkert bra att byta ut mot lite grönsaksbujong eller soja om man inte har miso.) Mixa till en grov pesto, gör den inte för slät utan låt det vara lite tuggmotstånd från frön och ärtor kvar. Späd med olja, vatten eller mandelmjölk till lagom konsistens.

Blanda peston med den varma pastan och rör ner de sparade ärtorna. Ät genast eller lägg i matlåda. Klart!

Kontraster

Lunch

Vi tog bussen till Sickla. Lite oväntat somnade båda barnen i vagnen. Andreas och jag lämnade en stor hög böcker på biblioteket, och bestämde oss sen för att passa på att äta lunch. Vi gick till ett nyöppnat sushiställe. Det var lugnt och tyst. Beställde mat, ställde vagnen åt sidan, åt misosoppa, pratade om några böcker vi hade lånat. Blev serverade tjusig sushi på vackert porslin. Åt i lugn och ro. Pratade om ditt och datt. Kände smakerna, len fisk och salt soja. Njöt av att unna oss en lunch ute. Lämnade disken åt någon annan. Barnen sov sött genom hela lunchen. Höjden av lyx!

Middag

Rester från gårdagen kompletterades med falafel och en vegovariant av Bahn Mi. Gunnar somnade precis innan middagen, men vaknade en minut senare. Bertil kunde inte vänta på att falafeln svalnade, utan brände sig lite i munnen. Gunnar åt avokado med god aptit, smetade ut grönt klet i håret, spottade för stora bitar på golvet. Hoppade så hela stolen åkte bakåt när avokadobiten var slut och jag var för långsam att servera en ny. Jag hämtade vattenglas, gav ett till Bertil. Det var tydligen fel sorts vatten, så han grät och skrek i fem minuter. Puttade bort tallriken, Skulle sitta i Andreas knä. Gapade om att dricka saft istället. Till slut tog vi fram saft, men då hade han ångrat sig och ville titta på tv. Det fick han inte. Mer skrik. Petade sig med gaffeln i näsan. Gunnar bankade i bordet. Jag plockade upp smetig avokado från golvet. Jag tror maten var god. Bertil gick in till Judiths rum och lekte. Ropade på oss med jämna mellanrum om att han ville titta på tv. Gunnar bajsade. Avslutade snabbt middagen, sanerade honom från avokado och bytte blöja. Slängde kläderna i tvätten, sprayade bordet, golvet och barnstolen med såpavatten och torkade rent. Andreas plockade undan disken. Höjden av vardag!

Ja, kontrasten kunde knappats varit större. Det är ju för väl att de där pauserna dyker upp ibland.

Överst: Dagens njut-lyx-lunch.
Nederst: En bild från en middag i förra veckan. Hann nämligen inte ta fram kameran för att föreviga dagens gröna kladdfest. 

Familjen Skogmulle i farten

Håll i er nu. Vi har varit på skogspromenad igen. Det här börjar bli oroväckande. Barnen kommer snart ha tillräckligt med naturupplevelser för att börja säga “Vi var ute i skogen nästan varje helg när vi var små”. Och vi är väl en hårsmån från att börja planera tältsemester i sommar. Hjälp.

Idag fick vi med oss Samuel och en termos blåbärssoppa på vårt skogsäventyr. Det var snöigt – som vanligt – och varade bara en dryg halvtimme. Samuel har en flashig mobil med grym kamera, så han fick stå för fotot idag. För det är ju ingen mening med skogspromenader om de inte förevigas. Pic or it didn’t happen.

Nya färdigheter

Igår hann jag inte med att blogga. Första gånger på väldigt många veckor ju! Det har snabbt blivit en vana att skriva något varje dag. Känns väldigt bra faktiskt. Skrivandet gör mig gott, och jag har många gånger känt att sinnet har varit lite lättare efter att jag har fått ner mina tankar i ord.

Det var inget särskilt märkvärdigt som uppehöll mig igår. Men det var strålande sol på dagen så vi tog en långpromenad fram och tillbaka till exotiska Ica Maxi för att handla lite. Bilen är fortfarande på verkstad, så det blir ingen storhandling denna helg. Lite extra utmaning att försöka pussla ihop en veckomatlista främst utifrån sånt som finns i frys och skafferi.

På eftermiddagen bakade vi scones och sen fick vi besök av Andreas yngsta bror och en kompis till honom. Trevligt med middagssällskap. Och så blev det Mello på kvällen förstås.

En stor del av tiden hemma går också åt till att punktmarkera Gunnar. Han har lärt sig krypa ordentligt under veckan, men att han rör sig har vi varit vana vid ett tag redan. Men med krypandet kom också nästa steg – att ta tag i saker och dra sig upp på knä, och gärna vidare upp till stående. Det här barnet ligger inte på latsidan precis. Sakerna han tar tag i är t.ex. soffbordet och barnstolen, men också legolådorna, som då välter över honom. Eller så ramlar han. Så ja, vi har fullt upp med att passa så att han inte gör sig illa. Och se till så att Bertil inte “hjälper till” och tar bort Gunnars händer, för då ramlar han tydligen också.

Just nu sover Gunnar i vagnen efter vår förmiddagspromenad. Dagens lugnaste stund. Välbehövlig vila för oss alla. Och däääär vaknade han visst… Slut på lugnet.

Pyspunka och stora tankar

Det känns som om luften gick ur oss här hemma efter den här veckan. Den har inte varit något vidare. Energireserven var väl inte precis full innan heller, och då finns det inte marginal för extra påfrestningar. Vi är tacksamma att ingen mer blev sjuk, men det är väl det mest positiva jag kan klämma fram just nu. Snön vräker ner utanför fönstret och våren känns fruktansvärt avlägsen igen.

Vi har så mycket funderingar och planer, och så går inget riktigt vår väg för tillfället. Jag vill verkligen fortsätta vara hemma med barnen, men jag måste fundera på hur och när jag ska börja jobba igen. Andreas pratar mycket om att han tycker att ekorrhjulet snurrar alldeles för fort. Vår dröm om att komma iväg utomlands en längre period nästa vinter har också fått sig en rejäl törn, eftersom de stora barnens pappa inte är så positiv till den idén.

Vi känner oss låsta, fast här i vardagen. Vardagen är bra på många sätt, men det är tydligt att vi behöver ett avbrott. Något att se fram emot, något att längta till. Jag försöker öva på att vara nöjd i nuet, tacksam över allt bra jag har, men det är svårt när dagarna flyter ihop och pauserna är väldigt få.

Det är stora och jobbiga känslor att brottas med, även om det kanske inte låter så. Tiden, livet, vardagen, kärleken, meningen med allt. Man får ju svindel. Samtidigt rinner energin iväg av allt det här funderandet. Ibland önskar jag att jag bara var nöjd. Jaha, jag bor här, jobbar här, gör samma sak år ut och år in. Och att det var fine. Men sån är jag ju inte. Jag längtar, drömmer, önskar, vill se och uppleva och göra mer. Skapa mer, känna mer, leva mer.

Jag får sätta punkt här. Jag kan inte lösa de här frågorna idag heller. Dags att ta helg helt enkelt.

Längtar efter fler bilder att fylla väggarna med.

Immunförsvarsfrukost

Så här i vabruari, särskilt när smittan hälsar på i huset, så är alla knep tillåtna. Alla sorters husmorsknep, huskurer och självmedicinering är värda att testa om de kan ge en chans att slippa bli sjuk. Jag har testat en del genom året och det går ju aldrig att veta vad som hjälper eller inte. Hela vitpepparkorn är ju en klassiker när kräksjukan slår till.

Men den här gången tog jag inte till några huskurer. Istället fortsätter jag med en bra vana, som jag faktiskt har hållit i drygt tre månader vid det här laget. Min gröna smoothie. Jag vill gärna tro att den har hjälpt immunförsvaret på traven i alla fall. Några gånger har jag till exempel känt av halsont, men sen har det inte blivit mer av det. Slump eller inte, det vet jag förstås inte. Men det finns åtminstone inte några några negativa biverkningar av den här gröna kickstarten på dagen.

Smoothien kompletteras med fyra droppar D-vitamin (ger 2000 % av RDI), en kapsel Omega 3 och en tablett Iron Response. Sen en kopp rooibos-te med granatäpple och hallon (de räknas säkert som superbär), och det låter som att jag har köpt halva hälsokostbutiken. Jag ser alltid till att dricka smoothien och ta tillskotten först, och sedan äter jag ett par smörgåsar också. Men jag har fått för mig att det är bäst att grunda med det gröna. Sen gör jag yoga i lugn och ro, minst en timme, innan jag lägger en fräsch makeup för dagen och väljer en snygg outfit.

Nej, där gick jag överstyr. Stryk från “yoga” och framåt. Jag brukar istället pausa frukosten 5-6 gånger mitt i för att hjälpa barn, torka gröt, avstyra utbrott, byta blöja eller något annat avkopplande. Jag har ändå aldrig fattat grejen med yoga.

Så här vill jag ha min smoothie:

  • 1/2 citron
  • 1 litet moget päron
  • 2 stora nävar bladspenat
  • 1 cm färsk ingefära
  • malen gurkmeja
  • 2 dl kallt vatten

Skär bort det yttersta gula skalet på citronen och peta ur kärnorna. Ta bort pinnen och det lilla svarta frasiga i botten på päronet. Dela i bitar. Skala ingefäran. Lägg allt i en blender, toppa med bladspenaten och pudra över lite gurkmeja. Häll i vatten och mixa länge. Servera genast, annars skiktar sig smoothien. Blir lagom till två glas, om du vill passa på att hålla en eventuell partner frisk också.

Klorofyll och sol till dagens frukost!

Nedstämd av ett nej

Idag har det inte varit någon bra dag. Deppig och ledsen är jag. På plussidan är ändå att Sixten mår mycket bättre och att ingen annan har blivit sjuk ännu. Observera ännu. Här jinxas ingenting.

Men annars har det varit tungt. Jag var på en intervju för ett jobb i måndags, men fick besked igår kväll att jag inte kommer att få tjänsten. Det tog hårdare än jag hade trott. Jag vill ju inte börja jobba än på länge, ca ett år till hemma är tanken, men just den här tjänsten sökte jag ändå. Det var en tjänst som kommunikatör i Nacka församling. Jag har hoppats och väntat på att den skulle bli ledig i flera år, och just när den blev det så var det totalt i osynk med mitt liv. Jag blev ändå kallad på intervju och fick upp hoppet om att det kunde finnas någon lösning, men så blev det alltså inte.

Ibland känns saker så verkliga, inom räckhåll, innan de har hänt. Och när det inte blir så som man tänkt, så blir besvikelsen extra stor. Det är ju inte första gången i livet det händer, liksom. Men ledsen blir man ändå. Kanske visste jag inte heller innan hur gärna jag ville det här. Dessutom känner jag mig så dum som trodde att jag hade chans att få jobbet. Naiv och övermodig.

Trötthet, sjukstuga och vinterblues gör så klart inte saken bättre. Så det har blivit många tårar under dagen. Tycker synd om mig själv en stund till och hoppas att jag mår lite bättre imorgon.

Hjälte

Sjukläget är stabilt här hemma. Sixten är fortfarande hängig men piggare idag, och ingen annan har fallit offer ännu. Igår googlade jag och jämförde symptom mellan influensa och vinterkräksjuka, och jag är inte helt säker på vilket det är Sixten har drabbats av. Men jag lutar åt influensa. Eftersom jag gillar att ställa självdiagnos så stör det mig att jag inte fattar exakt vad det är. Å andra sidan är det viktigaste att han börjar må bättre. Han har i alla fall orkat spela tv-spel större delen av förmiddagen, så det mesta pekar på en uppåtgående kurva.

Andreas har som vanligt varit en riktig hjälte. Alltså den människan. Vilken tur att jag har honom! Min skräck är ju att fler ska bli smittade, och allra värst vore det om de små blev sjuka. Då är ju cirkusen i full gång, och ofrånkomligen kommer de smitta varandra och mig. Så Andreas har tagit sjukvakten, sovit hos Sixten, torkat kräk, tröstat när han yrade i feberdrömmar, tvättat smutsiga kläder och annat som inte hör till föräldraskapets bästa sidor. Allt för att minska risken att jag blir smittad av Sixten och i min tur smittar de andra barnen. Inga åtgärder är ju vattentäta, men vi gör vad vi kan för att minimera i alla fall.

Just precis nu är det lugnt i huset. Jag tog nyss en kort paus från sjukstugan och promenerade med Bertil och Gunnar. Nu sover de båda två i vagnen. Sixten mår okej för tillfället och spelar vidare. Andreas är på möte på jobbet och Judith är i skolan. Jag känner hur utmattad och genomtrött jag är. För trots att min superhjälte till man tog hand om Sixten inatt, så låg jag själv vaken flera timmar. Hörde att de var uppe runt midnatt, sen kunde jag inte sova. Låg och skakade i frossa, som jag alltid gör när pesten härjar i hushållet och jag oroar mig för vilket barn som ska börja spy härnäst. Lyckades lugna mig efter en stund och distraherade tankarna med en pod, och en till, och en till innan jag till slut slumrade ett par timmar.

Jaja, sånt här hör ju till. Är i alla fall så tacksam för att jag har Andreas i allt det här, som håller sig lugn och inte oroar sig så mycket. Och som har en superkraft – att kunna somna och sova nästan när och var som helst. Även när barnen kräks och yrar på nätterna.

En bild från en härligare dag.

Sjukling

Åh, de här olidliga timmarnas väntan… Kräksjuka eller inte?

Jag skulle hämta Judith från skolan, och Sixten skulle ringa för att säga om han skulle åka med hem eller gå till en kompis. Precis när jag svängde in vid skolan ringde han. Min radar avläste direkt “Fara!” när jag hörde han röst. Jag måste hem, jag har kräkts, sa han med darrig stämma.

Skyndade in, fick tag på några extra plastpåsar, hälsade på Sixtens nya lärare som jobbade första dagen idag (härlig start att torka kräk!), kommenderade ut Judith för att klä på sig snabbt. Körde hem – i lånad bil… Vår egen lämnades på verkstad imorse. Bävade hela vägen för spyattack och efterföljande sanering av lånebilen. Vi klarade oss hem. Bäddade ner Sixten, som hade frossa och drygt 38 graders feber.

Nu har det gått fyra timmar, och inget mer kräk än så länge. Han har piggnat till lite efter en Alvedon. Det känns mer som influensasymptom än vinterpesten. Men än blåser vi inte faran över. Vi kör stabsläge med skilda badrum, överdriven handtvätt och snudd-på-isolering.

Influensan är förstås inte rolig den heller, men nästan allt känns ofarligare än just vinterkräksjuka. Framförallt när man ser katastrofscenarion med kräkande barn, däckade föräldrar och veckor utan sömn för sitt inre. Detta är min skräck hela vinterhalvåret. Håller tummarna för att det går åt rätt håll nu, så vi kan blåsa värsta faran över.

Sjukstugan

Årets Semla

Vi höll oss inte ända till fettisdagen (trots min semmellektion förra veckan), men nära nog. Så idag åt vi Årets Semla med stort S. Det blev en favorit i repris från förra året, ett helt underbart bakverk från Konditorn och Bagarn. Folk, vallfärda! Så värt.

Jag vill också i förbifarten nämna att jag har klarat av måndagsstädningen redan på söndagskvällen. På grund av andra planer imorgon så räknar jag med att vi inte hinner städa. Och istället för att ta det som en ursäkt för att slippa dammsuga, så gjorde jag det redan idag. Jag är nu lite orolig för min mentala hälsa och undrar om jag har drabbats av städmani? Som tur var så åt vi middag strax efter städningen, och Gunnar såg till att oordningen snabbt var återställd.

Semlan. Kladdet. Den nybadade.