Mat-tjat

Med fyra barn i huset finns det ju alltid något att göra. Oftast är det de två små som kräver mest uppmärksamhet, passning, assistans och service. Men ibland är det de två stora som bjuder på den största utmaningen. Där är det ju en annan typ av föräldraskap som krävs. Vi hamnar i tjat, diskussioner och gnäll ganska ofta. Det hör säkert till, men det är ganska uttröttande.

Den här veckan har det varit maten som har varit mest tjafs kring. På Sixtens födelsedag var det inga problem, för då var det han själv som hade satt menyn. Men de andra dagarna… Knappt en tugga har de velat äta. Först var det en sötpotatisgryta, som i alla fall Sixten gillade förra gången vi gjorde den, men den här gången var det tvärnej från båda två. Igår gjorde vi majsfritters med tacotillbehör och trodde att vi skulle mötas av jubel och applåder. Icke. Judith tyckte verkligen inte om dem. Sixten kunde inte heller äta, men testade efter en stund de som var äggfria och de fick i alla fall godkänt, om än med viss tvekan. Idag satsade vi på ett säkert kort – potatissoppa. Men tyvärr, tyvärr kunde man ana att det var lök i, plus att kocken hade smakat av med en skvätt citron, och detta gjorde soppan fullständigt oätbar.

Det som vi föräldrar inte begriper oss på är hur t.ex. potatissoppan, som i vanliga fall är en favorit, inte alls går att äta bara för att den smakar lite, lite annorlunda. En mer rimlig reaktion tänker vi hade varit att de nämnde att den smakar annorlunda, men att den ändå slank ner. Men det är tydligen helt befängt att tro att det fungerar så. Nej, annorlunda är lika med oätligt. Det trista med detta är ju att stämningen kring matbordet blir spänd, för att inte säga otrevlig. Andreas och jag blir provocerade av barnens matvägran, och de blir sura och tysta, och då blir vi ännu mer irriterade. En sån middag kan man väl hantera, men när det blir flera i rad blir man ju bara trött och ledsen.

Två middagar återstår innan de ska till sin pappa. Vi lugnade dem med att det blir köttbullar och makaroner ena dagen och lax och potatismos den andra. När Judith hörde “lax” rynkade hon surt på näsan och fnyste åt oss. För hon gillar faktiskt bara RÅ lax, om vi nu hade glömt det. Suck. Vad ska man göra? Det klokaste är väl att bara sluta bli arg, men hur lätt är det när man lägger ett par timmar i köket varje dag på matlagning, disk, planering, dukning, osv? Ja, ingen har väl någonsin påstått att det är ett tacksamt jobb att vara förälder. Eller driva hotell- och restaurangverksamhet, som det mer känns som ibland.

Trösten just idag var att Gunnar gapade efter mer soppa och slet tag i min sked när det gick för långsamt, och Bertil åt två stora portioner och slevade i sig det snabbaste han kunde för han tyckte det var toppengott.

Överst: Oätliga majsfritters
Nederst: Shuffla! Mellolåtarna på repeat här hemma nu.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *