Nedstämd av ett nej

Idag har det inte varit någon bra dag. Deppig och ledsen är jag. På plussidan är ändå att Sixten mår mycket bättre och att ingen annan har blivit sjuk ännu. Observera ännu. Här jinxas ingenting.

Men annars har det varit tungt. Jag var på en intervju för ett jobb i måndags, men fick besked igår kväll att jag inte kommer att få tjänsten. Det tog hårdare än jag hade trott. Jag vill ju inte börja jobba än på länge, ca ett år till hemma är tanken, men just den här tjänsten sökte jag ändå. Det var en tjänst som kommunikatör i Nacka församling. Jag har hoppats och väntat på att den skulle bli ledig i flera år, och just när den blev det så var det totalt i osynk med mitt liv. Jag blev ändå kallad på intervju och fick upp hoppet om att det kunde finnas någon lösning, men så blev det alltså inte.

Ibland känns saker så verkliga, inom räckhåll, innan de har hänt. Och när det inte blir så som man tänkt, så blir besvikelsen extra stor. Det är ju inte första gången i livet det händer, liksom. Men ledsen blir man ändå. Kanske visste jag inte heller innan hur gärna jag ville det här. Dessutom känner jag mig så dum som trodde att jag hade chans att få jobbet. Naiv och övermodig.

Trötthet, sjukstuga och vinterblues gör så klart inte saken bättre. Så det har blivit många tårar under dagen. Tycker synd om mig själv en stund till och hoppas att jag mår lite bättre imorgon.