Sjukling

Åh, de här olidliga timmarnas väntan… Kräksjuka eller inte?

Jag skulle hämta Judith från skolan, och Sixten skulle ringa för att säga om han skulle åka med hem eller gå till en kompis. Precis när jag svängde in vid skolan ringde han. Min radar avläste direkt “Fara!” när jag hörde han röst. Jag måste hem, jag har kräkts, sa han med darrig stämma.

Skyndade in, fick tag på några extra plastpåsar, hälsade på Sixtens nya lärare som jobbade första dagen idag (härlig start att torka kräk!), kommenderade ut Judith för att klä på sig snabbt. Körde hem – i lånad bil… Vår egen lämnades på verkstad imorse. Bävade hela vägen för spyattack och efterföljande sanering av lånebilen. Vi klarade oss hem. Bäddade ner Sixten, som hade frossa och drygt 38 graders feber.

Nu har det gått fyra timmar, och inget mer kräk än så länge. Han har piggnat till lite efter en Alvedon. Det känns mer som influensasymptom än vinterpesten. Men än blåser vi inte faran över. Vi kör stabsläge med skilda badrum, överdriven handtvätt och snudd-på-isolering.

Influensan är förstås inte rolig den heller, men nästan allt känns ofarligare än just vinterkräksjuka. Framförallt när man ser katastrofscenarion med kräkande barn, däckade föräldrar och veckor utan sömn för sitt inre. Detta är min skräck hela vinterhalvåret. Håller tummarna för att det går åt rätt håll nu, så vi kan blåsa värsta faran över.

Sjukstugan